Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1867, sida 2

—mter sig lättelicen fylla, när kraften fin? 4 hes; men en försvagad kraft, vare sig i s kroppens fysiska styrka eller hjernans förI slappning, ersättes måhända aldrig. En s förlorad ungdomlighet till bäg och kind återkommer aldrig. De unee subbarne kunna blifva barn på nytt, men aldrig I ynglingar och män. Detta var det ena. Vidare måste man komma ifrån den föreställningen. att de offentliga ! E ken Also företrädesvis att bilda At staten i embetsoch tjenstemän. Den tiden är s förbi, då man för detta ändamål behöfde sfklhge utomordentliga åtgärder; den tid är också förhj, d4 entlaöt Vessa samhällsi selementer ansågos behöfva ega en högre : bildning. Nu tillhör denna hela det medgerlliga livet, och förekommer dei I yen ofta mera mångsidig och gediegen än I inom vare sig de civila eller kyrkliga embetsmannassererna. MA man hålla skarpt och klart för! ögat: att rikets offentliga läroverk böra hafva till sin uppgift allmän bildning, men icke specialbildning, hvilken sednare bör 4 utgrena sig ifrån den förra, dels från sko-ii lans spets, dels från särslilta stadier att skolan. Att inom skolan drifva ämne 1 som direkt tillhöra special-bildningen, mä-åis ste alltså vara ett stort fel. Det är också just detta, som vållat mångläseriet. i Vidare är det en felaktighet, att staten, vare sig regeringen eller A ordnar skolan i dess minsta deta ljer uniformt ! örver hela riket. Denna eentralisation,! som fådt skolfyrordningar, hvilka på det ! mest pedantiskt minutiösa sätt reglerat undervisningen lika för läroverk inom, olika orter, bör betydligt modifieras. Utom alla andra omständigheter, som påkalla i i för skilida läroverk, cölla t il som de olika or1 Å 1 tor sådana lokala . ternas olika lefnadsförrättningar. På en ort, som står i nära beröring med främmande länder, må den allmänna språäkbildningen ätta sig derefter, hvaremot; andra örier kunna kräfva en starkare betoning af andra ämnen. Så kan en skola s i en bergsbruksidkande trakt ganska lötLf. låta geologi och mineralogi intaga ett större rum inom naturkunnighe-m tens studium, 0. s. v., utan att likväl der-I med ingå i specialbildningen. 4 Om dessa grundsatser erkännas, bör ? statens allmänna skolstadga inskränka sig 1 till grunddragen, lemnande åt det olika i orterna en större frihet, att reglera sitt i skolväsen inom vissa gränser. i Men — frågar man med skäl — hvilka 1 skola vara orternas mälsmi sentanter i detta hänseende? Och dervid stöter man på den betänkliga bristen i 1 vårt allmänna undervisningsväsende, att elementarläroverken hafva i sjelfva verket ö inga skolstyrelser. Lforatet är en i grund föråldrad och olämplig institution, varande det för biskopen tillräcklig sysselsättning, 1 att sköta om sitt stifts kyrkliga angelägen-i heter. Har biskopen, såsom ofta inträffar, förhinder, så är det konsistorium som fll. gör hans åligganden; men konsiskorierma bostå hufvudsakligen af lärare vid de hö-;! sserna af ett utaf stiftets läroverk, hvilka lärare alltså utgöra styrelse icke ilott ver sig sjelfva, utan öfver alla de; öfriga liroverken inom stiftet. Föräldrar; och målsmän halva ingenting härvid atts Si iga. Detta i sa anning orimliga förhållande kan! lösas på ett ganska enkelt sätt dermed, att skolområdet här blir länet (ej stiftet), och I att för hvarje län förordnas af lhvidstinget ett linsskolräd, som oivervakar hela länets) undervisningsväsen från folkskolorna till joch med de högre elementarläroverken, ; reglerande deras skolordningar inom dej; af den allmänna skollagen utstakade gränser, efter hvarje oris kraf. Fördelarne deraf skulle blifva att en mera praktisk anda gjorde sig rådande isj hela landets undervisningsväsen, att en i större mångsidighet trädde i stället förj! den närvarande uniformiteten, att täflan uppstode mellan läroverken samt att folk-. undervisningen ställdes i ett mera ordnadt samband med elementarläroverken. Det tillhör vårt närvarande utvecklingsin och repreö gre kl ö a stadium, att förminska centralförvaltningens ingripande i detaljerna så mycket som möjligt, och att således vidga området för lä-!: nens sjelistyrelse. Undervisningsväsendet bör ej uteslutas från denna lag, varandel det ganska klart, att stiftsindelningen icke i längre bör bibehållas för skolan, likalitetsom stiftsstyrelsen är lämplig att öfver!! henne råda. Det kunde till och med ifrä-: gasättas huruvida det ej vore lämpligare, ! att fördela stiften så att de sammanföllol med länen, för såvidt kyrkan bör 1 det i ena eller andra hänseendet vara territoriell. t Ett annat vigtigt moment i vårt under-: