Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 3

: gra i första klassens väntsal, der äfven de medförda posten inlades. Man kan svårligen före i ställa sig att tvenne poster från kontinenten oc södra Sverge kunde utgöra en sådan massa, sor den vi här sågo samlad. Hela den lilla väntsale var uppfylld af oformligt stora läderväskor oc säckar af större och mindre omfång till omkrin 4 fots höjd, så att endast en helt liten gång ble öfrig vid ena sidan. Vi voro 7 resande jemte L postiljoner, hvilka inom detta inskränkta områd nedslogo våra bopålar. Vi egde nu tak öfver huf vudet, och derjemte tillräcklig värme. Men oak tadt dessa fördelar, uppstod snart ibland oss de frågan: Hvad skola vi få att äta och dricka? , En rådplägning om denna ganska vigtiga ange lägenhet började, och som vi alla hyllade person lighets-principen, röstades per capita såväl vi denna som följande öfverläggningar. Den en postiljonen föreslog att vi i ett par närliggand stugor skulle försöka vår lycka, såvida vi kund bestorma och genombryta de barrikader af snö som Bore behagat uppresa till bemälte stugor: skydd, och hvilka han stundeligen med frikostic hand förstärkte. Innan uttåget företogs observe rades en man som stod på platåen utanför fön stren, och med hvilken vi gåfvo oss i samspråk Första frågan: om han var boende i grannskapet: blef jakande, i det han utvisade en närbeläger stuga såsom sitt hem. Emellan honom och de resande uppstod nu följande samtal: Hör på, farsgubbe! har J potäter?. ÄDå ha vi la såvia vi kan komma te dom för snöt, (En annan resande): , Har J sill? Jaa. (En tredje resande, dansk till börden): ,,Har di melk? -Nelk, va ä dä? Detta öfversattes och besvarades: ,Jaa vars. (En sjerde resande, från England): , Have you bread and butter? Äfven detta öfversattes och ett jakande svar erhölls. Nu kom den femte frågaren med en för de flesta vinterresande ganska vigtig fråga, hvilken på ren och begriplig svenska framställdes: Kan vi få en sup till maten? På denna fråga erhölls ett bleklagdt nej till svar. Efter denna underhandling påskyndades mannen att gå hem till sin gumma och bedja henne koka en gryta potatis och derjemte icke glömma att framtaga några speksillar, hvilket tillsammans skulle utgöra middagens picce de resistance för de nio objudna gäster hon hade att vänta. Efter en stunds dröjsmål, så att vi kunde anse anrättningen färdig, anträdde vi vandringen på en omväg, anförda af den ene postiljonen såsom vägvisare, och inträdde, väl inpudrade af snö, i bondens stuga. Denna befanns ej i bättre skick än att den näsvisa nordanvinden på flera ställen drifvit snön in samt under sjelfva sängen bildat en liten drifva, hvilken i sin bländande hvithet gjorde ett starkt afbrott mot det af smuts och snövatten klibbiga och svarta golfvet. I spiseln stod husmodren nedlutad, sysselsatt med pötatiskokningen. Innanför hvardagsstugan befanns en helt liten kammare, anspråkslös såväl till utseende som möblering, hvilken sednare utgjordes af tvenne sängar, en träbänk och ett litet vanligt bord. Till beredande af utrymme för de väntade gasterna hade husmodren förtänksamt nog upplyftat de 3 minsta barnen i en af sängarne, der de skräpade minst och hade bästa värmen. Barnen betraktade ån sin fristad med nygiriga blickar de inträdande främlingarne. I ena hörnet stod en den aldra lillaste jernspis, betäckt ofranpå af ett lager af sand, troligen i afsigt att bättre bibehälla värmen från de torfsmulor, hvarmed der eldades. Genom ett ganska litet fönster, betäckt af tjock is, kunde endast en ringa dager intränga i kammaren, Sedan vi på bästa sätt i den lediga sängen och på bänken skaffat oss sittplatser, inkom husmolren med ett stort, något bräckligt lerfat och ramsatte det på bordet jemte en för detta hel lertallrik med 3 stora sillar, middagens hufvudbeståndsdelar. I En af gästerna observerade några smala korfvar hängande öfver en pinne i taket och önskade få smaka den stekt; detta skedde med ett stycke, wilket jemte några bitar stekt fläsk framsattes utt öka rätternas antal. Jemte bröd och smör amt något mjölk efteråt, bildade denna aurättung det nya årets första middag. ,, Under en glad ch lifvad sinnesstämning., som det heter om festiga tillställningar, samt en strykande aptit intogo i vår middag, lika belåtna som mången gäst vid le af kräsliga rätter öfversyllda borden samt såäert med lättare hufvud och mindre dimomhöljda ankar än mången gäst vid det kräsliga middags-. ordet. i Efter middagens slut erhöllo de små fängarne IE in frihet; det var små flickor, hvaraf den äldsta i. ar 8 år. Åtskilliga af gästerna gåfvo sig i sam-. al med barnen och frågade om de kunde läsa, : varpå den äldsta, efter åtskilliga uppmaningar, syen visade prof, samt erhöll vänliga uppmum-s! ringsord och några slantar som belöning. Den lindre systern yttrade dervid: ,,Ja kan stafva—11 fven hon visade prof derpå och erhöll äfven upp-t huntring. Efter erlagd liqvid återvände sällskaet till sin lokal. 1 Ehuru stationsinspektoren hade flera gäster ill tt hus att herbergera och bespisa, sträckte sig ans välvilliga omsorg äfven till oss i väntsalen,! I att vi samtligen blefvo inbjudna hos honom s 1 ll aftonen. Sedan vi efter intagen aftonmåltid ter kommit till väntsalen, började vi öfvertänka å hvad sätt natten skulle tillbringas. Alla funno s i tt om den skulle tillbringas i stående eller sit-JI inde ställning, skulle den långa vinternatten ännu l era förlängas. I betraktande häraf hemställdes f II postiljonerne om vi fingo så ordna de stora, d ostväskorna, att vi kunde få lägga oss på dem, h med förenade krafter börjades derefter bädd-A f ngen. Allt jemnades med försigtighet i ordning, N indre packar och säckar lades åsido, och en sy-sa tonsäng bereddes med tillhjelp af pelsar, filtar 4 h nattsäckar, så godt sig göra lät. Som vi alla sf. slutade att konstituera oss till extra postiljoner vy kongl. general-poststyrelsens tjenst, till bevakli ng af vår stora post, uppsattes vakt för natten b t tillse kakelugnen och lampan. Sällskapet, som s om de tvenne postiljonerne utgjordes af tvenne ökaptener, en svensk och en dänsk, en engelsk lr geniör från Manchester, tvenne handlande, en 8. in Göteborg och en från Borås, samt underteck-JI d jemte en broder, bested af mer och mindrelu dtbefarne män, hvadan vi underhöllo hvarandra la ed berättelser om lefnadshändelser och res r, hvaraf flera kunnat förtjena både att minnas n h antecknas. Tröttheten och sömnen minskade v småningom berättarnes antal, så att slutligen fe dast de tvenne vakthafvande återstodo. hb Så slutades årets första dag. b: Vida kostbarare än ejderdun voro visserligen de Istrar, på hvilka vi hvilade, men det oaktadt nnade deras hårda och knöliga beskaffenhet och unerligast de rader af jernkrampor, hvarmed de lossala väskorna voro försedda, de mest ömman-Jlit känslor hos de sofvande. Suöstormen, som bi pphörligt rasat kring knutarne och spelat sin ta formiga eolsharpa på telegraftrådarne, fortfor) M ven följande dagen att upptorna snölavinerna s8a h såmedelst försvåra eller omöjliggöra snöskotta igsarbetet. Hoppet att under den dagen komBUv vidare var således förbi, ty ingen kunde med s q don k a från sitt hem, mycket mindre åtaga le