Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 2

stånd att sitta uppe och frivilligt ätervände till sin säng, var Elinor mycket villig att följa mrs Jennings råd att skicka efter Palmers apotekare. Han kom, undersökte patienten och, churu han uppmuntrade miss Dashwood smen att några dagar troligtvis skulle återj ställa hennes systers helsa, förskräckte han likväl mrs Palmer, för hennes gosses skull, genom att tillåta ordet ,smitta gå öfver sina läppar. Mrs Jennings, som från början varit sinnad att anse Mariannes illamående mera allvarsamt än Elinor, såg nu högst betänklig ut, styrkte Charlotte i hennes fruktan och försigtighet och påyrkade nödvändigheten, att hon genast skulle resa derifrån med sitt barn, och mr Palmer, ehuru han behandlade deras farhågor såsom narraktiga, fann sin hustrus ångest och enträgenhet för stora att motstå. Hennes afresa bestämdes följaktligen, och inom en timme efter mr IIarris ankomst begaf hon sig på väg, med sin lilla gosse och hans amma, till en nära slägting till mr Palmer, som bodde några mil på andra sidan Bath, dit hennes man, på hennes enträgna begäran, lofvade att komma om ett par dagar, och dit hon nästan lika enträget bad sin mor följa sig. Mrs Jennings förklarade likväl med en hjertats godhet, som verkligen rörde Elinor, att hon icke ville gå ett steg från Cleveland så länge Marianne var sjuk, och att hon, genom sin egen omsorgsfulla vård, ville försöka ersätta henne den mor, från hvilken hon tagit henne, och Elinor fann henne vid alla tillfällen i högsta grad hjelpsam och mån att dela alla hennes mödor, samt ofta, genom hennes större erfarenhet i jukvärd, till väsendtlig nytta.