Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 2

mindre afkastning af en redbar man, hvilken betryggar honom denna afkastning för en längre tid, än att taga en större af den som snart är utsugen och förlamad. Så föredrager han att gifva sina medel, på billiga vilkor, till väckande af företag, som befordra en allmän välmåga, emedan han derigenom åtnjuter fördelar af billigare skatter, m. m. Så beaktar han äfven det allmänna föreställningssättet. Om detta ogillar ett visst förfarande, så blottställer han sig ej gerna för detta ogillande, när han ej, för fullgörande af en pligt, måste trotsa detsamma. Han vedervågar icke sitt anseende och sin aktning bland medborgare — ty detta är ock en egendom — för en tillfällig vinning. Han väger, med ett ord, alla fördelar och risker emot hvarandra, och han behöfver dervid alls icke vara främmande för känslor af ädlare art, samt bestämmer sitt handlingssätt derefter. Så handlar han ur sannt prakti 7 punkt. Och nu hvilar han på en fast och säker grund. Han gör — saken se mera i stort — ingen ekonomisk förlus Han befäster sitt medborgerliga an; Han gagnar andra och det hela Ia behöfver ej anstränga sin sjelfbe ning, för att dölja den gnagande oron. Han har frid med sig sj C sprider frid omkring sig. Han är en lyck lig menniska. Men detta angår icke Eder svara man. ,Det är min sak, om jag är ! lig eller olycklig inom mig. Det: sak, om jag söker min vinst så sa bäst finner, när jag ej bryter mot stat lagar. Det är alltså min ensak aw laga så hög askastning på vare sig mitt hus eller mina kapitaler, som jag kan tå. Jag har ej bedt om edert råd i detta fall, och min ,frid den sköter jag sjelf. Detta är sannt blott till en del. Slösaren kan använda samma argument; ja, sjelf. ve brottslingen sammalunda. Det är min sak, säger den förre, att jag förslösar min egendom och råkar i uselhet; vill man hjelpa mig, välan; vill man det ej, så förgås jag. — Det är min sak, säger den sednare, om jag får lida straff; den risken känner jag och den står jag. Jag ber alltså att slippa edra välvisa råd och förmaningar. Sådant tal är ej diktadt; det förekommer mer än en gång i verkliga lifvet. Men icke förthy anse vi oss alla ega rätt, ja pligt, att ogilla ett sådant oförstånd och tala deremot med all kraft. Ty det är icke, min vän, din sak allena, utan det är ock min, det är allas, som det här gäller. Ty sådan är solidariteten mellan menniskorna, inom trängre och aflägsnare kretsar. Det är ej blott ditt anseende, hvarom här är fråga, utom din omgifnings, alla dina likars, hela ditt samhälles. Det är ej blott din välfärd det gäller, utan också vår. Om du förstör din förmögenhet, så få vi taga vård om dig och dem, som du kunnat och bordt skydda, emedan vi ej kunna, af både juridiska och moraliska skäl, undandraga oss denna skyldighet, äfven mot din önskan. Om du efterlemnar en förderfvad och usel afföda, så drabbar detta hela samhället. — Likaså: om du utsuger den gode arbetaren, om du bringar honom och hans familj i uselhet, så drabbar detta verkligen oss och hela samhället. Likaså återverkar det på oss om du är en god och samvetsgrann och ordentlig samhällsmedlem. Ja, till och med din själsoro, likasom din själsfrid återverkar på oss, i närmare eller aflägsnare mån, derföre att det finnes något, som heter ,medkänsla, hvilket utgör åter ett samband mellan menniskor, hemlighetsfullt och dunkelt, om du så vill, men derföre icke mindre verkligt. Allt detta ingår ock i den praktiska