Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 1

Sennor Aguila. Af Gerstäcker.k) Cri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Det vore ej nägon komplimang ät deras innehåll, återtog damen, — och jag hoppas att ni undantar er sjelf derifrån. Men ni har ännu inte uppfyllt min bön. Jag menar verkligen allvarsamt. — Skaffa mig blott en sax, log den unge mannen, — så skall ni få se huru frikostigt jag skall uppfylla den. — Jag ber, det behöfs inte, sade damen och tog en liten sax, som hon måtte hafva haft dold i vensta handen, i den högra. — Var nu så god och vänd er litet åt sidan, — så ja, det är bra, -— jag skall betjena mig sjelf och vara ganska anspråkslös. Don Rafael erfor en egendomlig känsla, som genomilade hela hans kropp, då den sköna flickans fingrar delade hans lockar. Nu upplyftade hon den högra armen, och det skarpa stålet hade funnit sitt offer. Fröken Valiere drog sig leende tillbaka från honom med en behagfull bugning, och medan hon höll en af hans långa, svarta lockar i handen, sade hon vänligt: — Ni har varit så älskvärd att uppfylla min önskan, och jag känner mig nu äfven förpligtad att säga er hvarför jag har bedt er derom. ASH HM UT NA Rh