Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 1

högljudda klangen srän en klocka, som hördes från däck. — Hör ni signalen, som kallar oss till middagstoiletten? Saledeau reroir. sennor Confederado, och med en vänlig. nick försvann hon i dörren, som stängdes efter henne. Don Rafael qvarstod ännu i djupa tankar på det ställe, der hans nya bekantskap hade lemnat honom, till dess han hördo steg i trappan, ty passagerarne kommo nu ned för att göra sin middagstoilett. Han gick nu in i sin hytt och plågade förgäfves sin hjerna med att utfundera karakteren hos den sköna dam, med hvilken slumpen hade sammanfört honom. Var hon endast en kokett? — Hans hjerta svarade nej, ty både henne ord och blickar hade ett par gånger förrådt djup känsla. Eller var äfven detta låtsadt? En skådespelerska har ju hvarje min och rörelse i sin makt, — och den stackars dansken! Skulle han varna honom? Han önskade det nästan, men det hade ju varit förräderi, och hvad angick honom äfven dansken! Han var ju tillräckligt gammal för att sjelf taga sig i akt. Det var ju till och med möjligt att nan skulle illa upptaga en dylik inblandning i sitt hjertas angelägenheter. Don Rafael hade varit för mycket ute i verlden och dervid sammantraflat med för många menniskor, för att bekymra sig om saker, som ej angingo honom. Han hade ärt sig att se och observera, utan att derrid tala, då han ej tillfrågades, — ja, till och med icke alltid då. (Forts.)