Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 1

UTRIKES. Vid det nya årets början är det naturligt, att man kastar en återblick på det förflutna året, icke för att anställa några egentliga historiska betraktelser, ty detta är omöjligt, så länge man står midt uti händelserna, utan för att klart minnas, hvilka strätvanden och önskningar, som detta år uppfyllt, och hvilka förhoppningar, som blifvit svikna eller åtminstone icke ännu förverkligade. Tillika ligger det nära att, vid ett sådant tidskifte, betrakta förhållandena i verlden, för att, så vidt det är möjligt, uppställa det nya årets program, eller hvad man nu skulle vilja kalla . den mängd af önskningar och förhoppningar, som fästas vid det ingångna året, och bland hvilka icke så få öfvergå från året 1866 till 1867, ja, åtskilliga från ännu längre tid tillbaka. Vid denna öfverblick af händelserna, anse vi oss icke kunna göra bättre, än att begagna det danska ,,Feedrelandets revy, der det heter: England har under förra året drabbats af en svår missräkning, i det valreformen, som nu snart i 16 år stått på dagordningen, ännu en gång strandat, ministeren Russell-Gladstone, som visat sig vara en minister för framåtskridandet, blifvit aflöst af det konservativa partiets hufvudmän, Derby och Disraeli, af hvilka den sistnämnde flera gånger fröjdat sig och sina partivänner deråt, att han förhindrat alla vigtigare reformförslag, utan att detta parti någonsin kunnat förete några bevis för, att det haft några positiva föremål för sina sträfvanden. Följden af de konservativas seger har blifvit, att agitationen för reformen i hela England och Skottland tilltagit, likasom att anspråken blifvit betydligt stegrade, samt att det länge närda missnöjet i Irland, hvilket Gladstone sökte afleda genom allvarsamt menade förbättringar, nu öfvergått till en farlig jäsning, som nödgar regeringen till den största uppmärksamhet, för att den icke skall få att kämpa mot ett formligt uppror. Äfven det franska folket har blifvit sviket i sina förhoppningar. Då det bad om bröd; har det förflutna året endast skänkt det stenar. Den politiska frihet, som kejsar Napoleon för lång tid sedan lofvat skulle kröna byggnaden, undanhålles folket ännu; de reformförslag, som den kejserliga regeringen förelägger den lagstiftande församlingen, tillhöra det nationalekonomiska, icke det politiska området. Men äfven på fullbordade reformer i sistnämnde riktning har året 1866 varit fattigt. Den frisinnade opposition, hvilkens stämma endast svagt kan låta höra af sig i pressen, måste söka att från talarestolen i lagstiftande församlingen framföra sina klagomål öfver det ringa inflytande, svm folkets representanter utöfva på statens inre förvaltning och den utländska pelitiken, samt sina anspråk på större poli