af förmiddagen fördrefs hastigt med att promenera kring köksträdgården, undersöka blommorna på träden och lyssna till trädgårdsmästarens klagan öfver masken, — bese drifhuset, hvarest Charlottes skratt väcktes genom förlusten af hennes favoritväxter, som varit ovarsamt utsatta för frosten, och att besöka hennes hönsgärd, hvarest hon fann ny anledning till munterhet i mjölkflickans besvikna förhoppningar genom hönor, som lemnat sina redar, eller blifvit stulna af en räf, och några lofvande kycklingars hastiga död. Morgonen var vacker, och Marianne hade i sin plan icke beräknat någon förändring i vädret under deras vistande på Cleveland. Med stor förvåning såg hon sig derföre, af ett ihållande regn, hindrad att gå ut efter middagen. Hon hade förlitat sig på en skymningspromenad till det grekiska templet och kanske kring hela trakten deromkring, och en blott kall eller fuktig afton skulle icke afskräckt henne derifrån, men ett tungt och ihållande regn kunde icke ens hon föreställa sig som ett torrt och behagligt promenadväder. Sällskapet var litet, och timmarne förflöto stilla. Mrs Palmer hade sitt barn, och mrs Jennings sitt tapisseri-arbete: de talade om de vänner de lemnat i London och undrade om mr Palmer och öfverste Brandon skulle resa längre än tll Reading den aftonen. Elinor, så föga intresserad hon var, deltog likväl i deras prat, och Marianne, som egde konsten att finna sin väg i hvarje hus till bibliotheket, förskaffade sig snart en bok. Ingenting felades å mrs Palmers sida, hvad hjertlig välvilja beträffar, att låta I dem känna sig välkomna. Öppenheten oct