Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1867, sida 3

och ofta ,.få sämre mat än lisstidsfångarne på Elfsborgs fästning! ) Redaktionen blir här rörd af sin ,,aktade,, insändares climax och tillägger för egen räkning några vackra ord om sjuksköterskornas ,,värf, hvilka, såsom framför allt påkallande en qvinnas ädlaste egenskaper, ej ens kunna ,betalas, samt huruledes de afspisas med en piglön och erbjudas en föda sådan, att de oftast med sina små tillgångar nödgas skaffa sig mat utom sjukhuset, för att kunna uthärda de mödor som äro oskiljaktiga från deras kall. Men detta är ju upprörande, och Direktionens medlemmar måtte vara ena riktiga barbarer, för att så kunna behandla personer med ,,qvinnans ädlaste egenskaper! Hören det I Göteborgs invånare, som läggen en vacker skatt till Allmänna och Sahlgrenska Sjukhuset. Med ordningen derstädes är så bestaldt, att sjuksköterskorna, dessa ,serdeles väl instruerade och skickliga sjuksköterskor, enligt Dr Liborii intyg, dessa qvinnor med de ädlaste egenskaper — de nödgas stundom svälta, bespisas med fångkost eller något sämre, och äro oftast tvungna att för sina små tillgångar skalla sig mat utom sjukhuset, om de skola kunna uthärda sina oerhörda mödor. Så har åtminstone Göteborgs-Posten sagt, men månne icke någon öfverdrift kan ligga i dessa yippgilter? Månne icke den aktade insändaren helt simpelt kan hafva serverat Redaktionen med en liten anka, och de öfriga bakvaskarne kunna vara lika trovärdiga? Vi misstänka något sådant. En fråga erbjuder sig härvid sjelfmant: d misshandlade sjuksköterskor, de flytta väl vid nästa sardag? Svaret blir att de flesta räkna fyra, fem, en och annan åtta tjenstår på sjukhuset. Deras mödor och umbäranden måtte derföre icke vara så outhärdeliga som Göteborgs-Posten och dess insändare mena. Hvad de förra eller mödorna angår, så lemnar Dr Liborius, uti en artikel i samma tidning för den 22 Dec., den lugnande upplysningen att de hafva ,vackra och trefliga boningsrum samt äro ,frikallade från vakning öfver opererade och svårare sjuka, för hvilka natte tid extra sjukskötsel anordnas. Ett sådant privilegium torde vara temligen sällsynt, ty på åtskilliga sjukhus, exempelvis Serafimer-lasarettet i Stockholm, ha vi oss väl bekant, att sköterskorna måste vaka turvis, åtminstone efter operationstillfällen. Uti Förposten för den 12 Dec. finnes en meddelad artikel, som erinrar om det oväntade, att tidningarne icke i första rummet kommit att fästa uppmärksamheten på de bekanta klagomalen öfver de omnämnda sjuksköterskornas , beryktade tröghet, liknöjdhet, vårdslöshet och tyrannir, utan i stället plädera för desammas högre löner och bättre kosthåll. Säsom hufvudskäl till de uppräknade felen uppgifves ,.drickespenningarne och det torde väl vara riktigt att på ner kan tillämpas det gamla, kur ket: ,.gör bonden rätt men aldrig godt-! ty det är bekant att gåfvor utöfver det bestämda arfvodet, hos mindre bildade menniskor, verka motsatsen af det man åsyftat — fordringar på allt större gåfvor, i stället för taksamhet och belåtenhet. Meddelaren i Förposten upptager äfven såsom danledning till ganska beklagliga missförhållanden-, den omständigheten att sköterskorna antagas af öfverläkaren, och förmenar att patienterna icke skola våga anföra befogade klagomål, då de veta att sköterskan ,,står väl hos sin förman. Iläruti kunna vi icke instämma, ty om det är riktigt, att öfverläkarn antager sköterska, och vi tro att så är, följer deraf för ingen del att hon skall ,stå väl hos honom-. Om jag antager en enskild tjenare, så sker det naturligtvis, emedan jag då anser honom lämplig och duglig, men jag kan hafva misstagit mig, och så snart jag upptäcker detta misstag, gör jag till en början allt för att bringa honom till uppfyllande af sina pligter. Hjelper icke detta så afskedas han. Här vore måhända stället att vidröra ännu ömtåligare momenter af den inre förvaltningen på Allmänna och Sahlgrenska Sjukhuset och det är alls i.-en hemlighet, att patienterna föra befogade klagomål öfver sjuksköterskorna, hvilkas beteende tillskrifves bristande energi hos läkarne. Denna uppsats hotar dock att blifva för lång och det vissa är, att sjuksköterskor äro ett mycket svårt slägte att hålla reda på. Nu några ord om Dr Liborii ofvannämnda artikel i Göteborgs-Posten för den 22 Dec. Med anledning af den förste insändarens anfall emot Direktionen och mathållerskan för sjukhuset, sägor sig hr L., ,,såsom sjukhusets äldste öfverläkare, vilja behysa de tvenne angreppspunkterna. Detta sker på så sätt, att första punktens befogenhet fullt erkännes, nemligen om önskvärdheten af mattor i korridorerna, dervid ordas åtskilligt om sjukhusets konstruktion och dess , märkvärdi eko, men Direktionen fritages ifrån all skuld till bristen och den äldste öfverläkaren tyckes först nu hafva kommit underfund med, att husets märkvärdiga eko kan verka störande på de sjuka. Vid den andre punkten, rörande mathållningen, bestå Doktor Liborii belysning hufvudsakligen deruti att han afskrifver spisordningen för veckan och sedermera, på sitt vanliga humana sätt, bugar sig till höger och venster för Direktionen och sjuksköterskorna samt slutligen äfven i viss mån för insändaren. Det heter nemligen: ,Då jag nu icke varit i tillfälle att närmare bedöma tjenstpersonalens mat och dess tillagning; men deremot Insändaren säger att han med egna ögon förvissat sig om, att denna mat oftast varit dålig — sämre än fångkost, så kan jag ju endast häröfver uttrycka min högsta förvåning. — — — Det synes oss att Dr Liborius i det stället bordt uttrycka sin högsta förvåning öfver insändarens oförskämdhet, likasom det säkert förvånat allmänheten att öfverläkarns belysning af denna punkt endast går ut på att förklara sin okunnighet om hela saken och sin ,förvåning, då en äfventyrare kommer och säger: ,Edra sköterskor svälta och bespisas med sämre än fångkost. Föga värdigt en mani hans ställning är det att erkänna sig icke hafva bättre reda på hvad som föregår inom sjukhuset än att dylikt skulle kunnat passera utan hans vetskap. Sedan Dr Liborius rättvisligen erkänt Direktionens tillgöranden att låta till mathållerskan letverera fullgoda varor heter det: , Längre kan en Direktion svårligen komma. Den som tillagar maten får svara för det öfriga. Hvem skall han svara inför? Förmodligen direktionen, då hr öfverläkarn icke ens anser sig böra ) Hvad var anledningen till insändarens erfarenhet utaf fångkosten på Elfsborg? Sättaren. jar PL, veta ne Mg RR TAN FN 46 MR NN Fa ERE OA ING TR ORTER ARR