kommo de in i grefskapet Somerset, och tredje dagens förmiddag körde de upp till Cleveland. Cleveland var ett rymligt, modernt bygdt hus, beläget på en sluttande gräsvall. Der fanns ingen park, men trädgården var temligen vidsträckt; sjelfva huset var inhägnadt af tall, ask och acacia, och en tät häck aflikartade träd, blandade med popplar, utestängde uthusen. Marianne inträdde i huset med ett hjerta svällande af rörelse genom medvetandet att endast vara åttio mil från Barton och icke trettio från Combe Magna, och innan hon varit fem minuter inom dess murar, lemnade hon det åter, under det de andra hjelpte Charlotte att visa hennes barn för hushållerskan, och smög sig bort genom de slingrande planteringarne, som just nu började visa sig i all sin skönhet, för att uppnå en aflägsen höjd med ett grekiskt tempel, hvarifrån hennes ögon, öfverskådande en vidsträckt landsträcka mot sydvest, kunde kärleksfullt hvila på den aflägsnaste bergsträckan i horizonten ech föreställa sig, att man kunde se Combe Magna från dess spets. I sådana dyrbara, ovärderliga ögonblick fröjdade hon sig öfver att vara på Cleveland, och då hon återvände på en annan omväg till huset, kännande hela den lyckliga förmånen af landtlig frihet och att vandra från ställe till ställe i vällustig enslighet, beslöt hon tillbringa nästan hvarje timma af dagen, under det hon stannade hos Palmers, i njutningen af sådana ensliga promenader. Hon återvände just i tid för att göra de öfriga sällskap på ett ströftåg genom de närmaste omgifningarne, och återstoden