Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1867, sida 2

—— — ——2 — då de under sin eftermiddagspromenad måste passera förbi honom. En skön varelse ådrog sig dervid hans uppmärksamhet framför alla de öfriga. Det var en ung qvinna, omkring tjugutvå år, men bildskön, med herrlig vext, korpsvart hår och mörka ögon, en fullkomligt grekisk profil med lifliga anletsdrag och ögonen fulla af eld och glöd. En ung, ganska elegant klädd man ätföljde henne på däck och samtalade med henne. Han var en nordbo, — en dansk som det sedermera befanns — med ljust hår och blå ögon, men de samtalade på franska, hvarför den unga damen måtte varit fransyska. — Min fröken, ni är grym, hörde don Rafael ett par afbrutna satser, då de under samtalet hade stannat ej långt ifrån honom. — Grym? svarade damen, — emedan jag öppet och ärligt säger sanningen. Ni vill inte tro att det är sanning och borde vara tacksam mot mig. Nordbon ämnade svara något derpå, men hans blick träffade den närstående peruanern, och han fortfor att tala med så låg röst, att don Rafael ej kunde urskilja något mera. Snart derefter gingo de båda unga ned i salongen för att spela ett parti schack med hvarandra, hvilket damen, — för hvilken peruanern började intressera sig, — snart vann. Han gjorde sig nu underrättad hos mayordomon angående henne och erfor, att hon hade följt med från Panama samt att hennes koftertar bure fransyska stämplar; från Bordeaux. Hon reste med en säll-; skapsdam och hade sin hytt händelsevis