Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1867, sida 2

Bland de passagerare, som hade kommi ombord i Guajaquil, befann sig ätven e ung, smärt man, med helt skägg ocl öppna, ädla anletsdrag. Han hade mörk: ögon och korpsvart, krusigt hår samt e så mörkbrun hy, att han verkligen kund anses som en inföding i dessa trakter Hela hans sätt förrådde emellertid en per son, som var van att lefva bland samhäl lets högre kretsar, och den bredberdade utsökt fina panamahatten, som han bar antydde att han äfven måste vara vähnå ende. Han bar ej några smycken, ehuri hvarken en peruaner eller ecuadorianen gerna visar sig utan en gyldene urkedja -— icke ens en bröstnål bar han; endas på venstra handens fjerde finger syntes er enkel guldring med en briljant. Före alla de öfriga passagerarne hade han inrättat sig hastigt och beqvämt ombord. Han tycktes känna mayordomon och medelst en drickespenning, som har tryckte i handen på en af kajutbetjeningen, fann han sig snart ensam installerac 1 en hytt, medan de öfriga måste slå sig tillsammans tre till fyra, något ganska obehagligt under detta heta lufstreck. — Den unge mannen var synbarligen icke första gången på resor, och äfven kaptenen kände honem. — Åh, sennor Aguila, utropade sjömannen, då han efter middagen mötte vår unge resenär på qvarterdäcket, — så träffar man er då ändteligen. Hvar har ni varit hela denna långa tid? Kanske i Europa? By Jove, jag kände knappt igen er, ett sådant skägg har ni fått. — En tid, capitano, svarade den unge mannen och tryckte hjertligt kaptenens