Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1867, sida 1

ligen togo staden, och den, som ej hade något eget intresse dervid, sökte naturligtvis att så fort som möjligt undrika en dylik katastrof. En god timma herrskade den största villervallla ombord på ångbåten, och koffertar, kistor samt hattaskar låge hoptals öfverallt, emedan ingen menniska ännu visste hvart hon skulle taga vägen, och ingen bekymrade sig om henne. Det var just mattimman ombord, och uppassarne hade annat att göra än att mu anvisa fremlingarne deras platser. Och midt under all denna förvirring brakade ett kanonskott, hvilket afsköts ombord på ångaren för att antyda dess afgång, men denna gång tycktes kanonskottet skrämma folket i land vida mera än dem, som befunno sig ombord. Innevånarne i Guajaquil betraktade nemligen den framför deras hus ankrade peruanska krigsångaren ganska misstroget, emedan de visste ganska väl att Peru af alla krafter understödde den af Franco anstiftade militär-revolutionen. Rykten hade derför länge lupit omkring i staden, att detta temligen ansenliga krigsfartyg skulle bombardera och nedskjuta platsen, ifall Flores verkligen eröfrade Guajaquil, och just den förmögnaste befolkningens hus voro belägna närmast landningsplatsen. Emedan skottet hördes från det håll der det peruanska skeppet låg, skyndade alla, bestörta, om hvarandra, och man fruktade att det värsta skulle inträffa. Men denna gång skulle Guajaquilenerna komma från saken med blotta förskräckelsen. Det hade blott varit ,,Callao, och hennes hjul arbetade nu emot den väldiga Guajaquilströmmen, för att få upp