Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1867, sida 1

Rörande II. T:s Armtorganisationsförslag. (Forts. fr. gårdagsbladet.) Nu några ord om det försvarssystem som insändaren tycks vilja förorda, elle; det s. k. cadre-systemet med sin stam a stående trupper, med hvilka de värneplig. tige blandas. Funnes bara en sådan stam, så anser insändaren, att de värnepligtiges öfningstid kunde inskränkas betydligt un der den tid vårt förslag upptager. Då annars en sådan vigt lägges på öfningen, är det väl alltså stammen, som väsendtligen görat skall. Den bör väl då också i styrka ej vara alltför underlägsen de värnepligtige, för hvilka den skall utgöra ett stöd. Då det talas om 2 eller 3 års öfningar, så tyckes detta förutsätta 2 eller 3 årgångar värnepligtige, alltså en styrka emellan 35 och 50,000 man, under antagande att allmänna värnepligten utan friköpningsrättighet införes, hvarförutan numera något antagligt försvarssystem ej gerna låter tänka sig. Man kunde väl alltså under alla förhållanden icke vara hulpen med mindre än 15,000 man stående trupper. För närvarande hafva vi, utom indelta armåen, hvilken det icke tycks vara meningen att bibehålla, cirka 6,000 man stående trupper, eller, om man frånräknar Wermlands fältjägare, cirka 5,400 man, hvilka kosta oss omkring 3 millioner årligen. Alltså skulle 15,000 man stående stamtrupper kosta emellan 8 och 9 millioner och troligen ändå mera, enär de, med afseende på de värnepligtige, måste hafva ett proportionsvis vida talrikare befäl, än hvad nu är förhållandet. Skulle antalet af stående trupper vara ännu större, ökades kostnaderna i förhållande derefter. 35,000 man värnepligtige med 15 dagars årliga öfningar skulle kosta cirka 2 millioner. Resultatet blir alltså, att en arme af 15,000 man stamtrupper och 35,000 man beväring, eller inalles blott 50,000 man, hvaraf beväringen endast öfvades 15 dagar i 2:ne år, skulle kosta omkring 11 millioner. Skulle 3:ne årgångar af beväringen årligen öfvas i 15 dagar, då måste stamtrupperne, för att ej disproportionen emellan stam och beväring skulle blifva för stor, utgöra minst 20,000 man med betydligt ökadt befäl. Armen blefve då cirka 70,000 man och kostade cirka 15 millioner. I bada fallen finge man en armå, bestående af icke fullt !(; stående trupper mel mera än tillräcklig öfning och något öfver ?(; beväring med jemrörelsevis högst obetydlig öfning. Till följe af de stora kostna lerna för ett stående befäl — ty något annat kan man ieke gerna tänka sig i en sådan armå — måste mycken sparsamhet i detta hänseende blifva en regel, hvilket åter måste hafva till följd att bataljonerne, till men för deras manörerfärdighet, blefve mycket stora, på krigsfot troligen omkring 1,000 man.