Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1867, sida 2

bevisa alltid dessa exempel, att det ingalunda är på ösningen allt beror i krig, och ännu mera, att det gifves många tillfällen och förhållanden, under hvilka den betyder mycket litet eller alls intet. Största vigten ligger — och det erkänna ju alla — på en god anda och, i vår tanka, dernäst på en god organisation. Öfningen ställa vi först i 3:dje rummet, ehuru vi sicke underkänna dess betydelse, hvilket vi tillräckligen hafva visat genom den ganska grundliga tid vi deråt i förslaget inrymt, en tid som insändaren tillochmed anser kunna betydligt inskränkas, så vida de värnepligtige blandas med en stam af sveteraner. Det låter sig dock visserligen icke göra latt å priori bevisa det den af oss föreslagna öfningstid är tillräcklig, men om I vi åter taga vår tillflykt till den goda läromästarinnan, historien, så förser den soss med förträffliga argumenter för en på serfarenheten grundad bevisning. ÅÄtt börja med vilja vi hemta ett bevis ur vår egen historia. Alla hafra vi läst eller hört berättas huru Måns Stenbock med några nyuppsatta, föga öfrade och illa utrustade soch beklädda regementer vid Helsingborg sslog danskarnes välöfvade och vlutrustade här, som till en stor del bestod af veteraner, hvilka under den store Marlborough deltagitispanska successionskriget. Dessa Stenbocks soldater hade sannerligen icke haft hälften af den öfning, som vi taga i anspråk endast för de virnepligtiges rekrytbildning. Marskalk Marmont uttalar i sina memoirer den på hans rika erfarenhet grundade öfvertygelse, att fransmannen endast behöfver 3 månaders öfning för att blifva en fullt utbildad soldat. Den franska arm, som 1813 gjorde första fälttåget i Tyskland, bestod till största delen af unga konskriberade. Marmont nämner särskilt en bataljon, hvars unga manskap i slutet af Januari började sina rekrytöfningar, och som i början af Maj var en fullkomlig mönster-bataljon. Efter vapenhvilan i Juni 1813 mera än fördubblades franska armåen med alldeles oöfvade konskriberade, hvilka på den korta tiden tills kriget åter började i augusti erhöllo sin militära utbildning. Det var med denna armes spillror, aldrig öfverstigande 50,000 man, som Napoleon utförde ett af de märkvärdigaste fälttåg krigshistorien har att uppvisa, då den store mästaren 1814 i flera mänader försvarade sig emot de allierades ofantliga öfvermakt, och, såsom ojäfvige skriftställare påstå, var nära att lyckas att jaga dem tillbaka öfver gränserna. Hvad som för oss utgör det intressantaste i detta fälttåg är att luckorna i Napoleons arme fylldes med alldeles oöfvade konskriberade, hvilka i detsamma de anlände genast fördes emot fienden, utan att ofta ens veta huru de skulle ladda eller aflossa ett gevär. Men här var ju, säger man ,,en stam att stödja sig på för de oöfvade rekryterna. Ja, visserligen; men stammen sjelf, då man undantager gamla gardet, bestod likväl af unga soldater, hvilkas rekrytbildning bestämdt icke var längre och i många fall kortare, än den vii vårt förslag tänkt oss för de värnepligtige. Den preussiska arm, som gjorde de ärorika fälttågen 1813, 14 och 15, var utbildad efter det så kallade Krämper-systemet, med blott 4 månaders öfningstid. Till största delen bestod den dock af reserver och landtvärn, hvilket sistnämnda i regeln haft vida mindre öfning, men likafullt kämpade med lika mycken utmärkelse som linien. I träfiningen vid Havelberg t. ex., der en hel fransk division blef fsullständigt upprifven, deltog å preussiska sidan endast landtvärn. Om man ifrån dessa franska och preussiska truppers öfningar borttagit de icke så så oväsentligheter och blotta paradsaker, som, utgörande lemningar från de gamla systemerna, der säkerligen funnos, så hade de, derom äro wi fullt öfvertygade, med lika god verkan, kunnat göras på vida kortare tid. På dessa och många andra grunder anse vi den af oss föreslagna ömingstid vara för ändamålet tillräcklig, nemligen för alla värnepligtige först gymnastik med vändningar och marscher i skolorna, sedan förberedande öfningar i hemmet under 3 på hvarandra följande år och derefter för infanteriet 30 och 40 samt för specialvapnen ända till 90 dagars rekrytöfningar. Hvad derefter kommer är repetitionsöfninsar. En pedagogisk erfarenhet lär oss, att det i smärre portioner och med melantider inlärda sitter vida bättre fast, in hvad som inhemtas genom s. k. blockäsning. Med behöriga modifikationer häler detta streck äfven i fråga om militära WWK22 EET — — — —— m m m —— — — — — — 2— — —