Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1867, sida 2

— hvad kunde vara öfverstens bevekelsegrund? — En mycket enkel — den att vara mr Ferrars till nytta. — Godt; hvad öfverste Brandon än må vara, är Edward en mycket lycklig man. Du skall emellertid icke nämna någonting derom för Fanny, ty ehuru jag omtalat det för henne, och hon bär det ganska väl, skulle hon icke tycka om att höra det mycket omtalas. Elinor hade något svårt för att här afhålla sig ifrån att anmärka, det hon tyckte Fanny med lugn kunde hafva burit en sådan underrättelse. — Mrs Ferrars, tillade han, sänkande rösten till den ton, som passade ett så vigtigt ämne, — vet för närvarande ingenting derom, och jag tror det vore bäst att hålla det hemligt för henne så länge som möjligt. Då giftermålet eger rum, fruktar jag hon får höra allt. — Men hvarföre skall man använda sädan försigtighet? Ehuru man icke kan antaga att mrs Ferrars skulle hafva det ringaste nöje af att veta sin son hafva tillräckligt att lefva af, ty det kan ju icke komma i fråga; hur kan man tro att hon, efter sitt sednare uppförande, kan hysa några känslor för honom alls? Hon har gjort slut med honom, — hon har förskjutit honom för alltid och förmått alla dem, öfver hvilka hon hade något inflyande, att likaledes förskjuta honom. Sedan hon gjort så, kan man väl inte gerna to henne i stånd till något intryck hvarken af sorg eller glädje för hans skull; hon kan icke vara intresserad af någoning som händer honom. Hon skulle icke. rara så svag, att hon förkastade ett barns