Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1867, sida 2

staden, och den heliga stolen, oaktadt sina protester och allt sitt motständ, är ur stånd att helt och hållit undandraga sig denna aktion. Men må man icke bedraga sig! Det skall komma en dag, då alla de nu hvilande passionerna skola uppvakna, och då skall påfvedömet ångra sig att hafva misskänt fördelarne i de propositioner, som italienska regeringen gjort. Påivens verldsliga makt är redan längesedan utdömd, och ifall den heliga stolen icke förstår detta, så skall den äfven riskera sin andliga makt. ENGLAND. Statsinkomsterna i Storbritannien hafva under år 1866 visat en förminskning af 137,000 mot det föregående året. Dessa inkomster under nämnde år hafva varit följande: År 1866. År 1865. Tull..... 21,915,000 Å. 21,707,000 . ACCcii... 20, 616.000 19.634,000 , Slämpelafgister. . 9.291,000 9.636,000 Skatter.. 34463,000 3.364.000 , Inkomstskatt .. 5.158,000 17,603,000 PoOst.t... . -4,375,000 , — 4,250,000 , Domän-inkomster . 327,000 314,000 Åtskilliga inkomster — 3,340,662 ) 2,073. 1718 , 38,785, 662 L. 69,196,478 . Från London skrifves den 41 dennes: vÅret 1866 har varit betecknadt genom en mängd olycksfall af alla slag. Likasom om det ända till sista ögonblicket skulle blifva troget sin karakter, har i går, i olika delar af landet, svåra olyckor inträffat. Så har i Dundee en eldsvåda förekommit, som förstört egendom för 200,000 Å; i Greenhithe, ett litet ställe nära Gravesend, omkommo fyra personer vid branden af ett hus, och några olycksfall af samma slag hafva under de sednaste dagarne äfven timat i London. FRANKRIKE, Allt sedan 1852 har man vant sig vid att med en viss spänning afvakta hvad sfinxen i tuilerierna haft att säga om Nyårsdagarne, och har isynnerhet sedan 1858 snart sagdt hela verlden väntat få erfara det svar, som fransmännens kejsare nämnde dagar lemnat på de utländska ambassadörernas nyårslyckönskningar. Man fruktade för eller hoppades på innehållet af de kejserliga talen! Och om äfven sedan den tänkvärda Nyårsdagen 1859, då kejsar Napoleon lät undfalla sig ord af missnöje mot den österrikiske kejsaren, ingenting mera vid dessa tillfällen af betydelse varit sagdt, så har man icke destomindre hvarje gång väntat få höra något sådant. Det var likväl icke alldeles på samma sätt den sista Nyårsdagen, ty man resonerade så här: De europeiska angelägenheternas tyngdpunkt ligger icke längre endast i Paris, och hvad skulle väl kejsaren nu kunna förkunna för verlden? Skulle han tala om Mexiko? Skulle han vidröra den orientaliska frågan och uttrycka ett veto mot de tendenser, som han i Orienten ogillar, men som han icke torde vara i stånd att hålla tillbaka? Eller skulle han yttra sig öfver den italiensk-romerska frågan, i hvilken hvarken kejsaren eller hans minister vet hvad som skall ske? Man hade således denna gång inga stora förväntningar af de kejserliga talen; några sådane blefvo icke heller uppfyllda. I talet till diplomatiska kåren yttrades: , Tidsskiftet föranleder mig att uttala mina välönskningar för thronernas befästande och folkens välgång. Jag hoppas, att vi skola inträda i en ny era af fred och lugn, samt att den allmänna verldsexpositionen skall bidraga till lidelsernas lugnande och intressenas närmande till hvarandra .... Till svar på erkebiskopens af Paris tal yttrade kejsaren: ,,Då jag i spetsen för presterskapet i Paris ser en prelat, som är lika innerligt tillgifven religionens som statens intressen; då jag öfverallt ser honom både med ord och gerning representera vår religions stora grundsatser, kärlek och försonlighet, så är jag förvissad om, att himlen skall höra hans böner. Dessa böner äro en välgerning för Frankrike och en ny källa till tröst och tillförsigt för mig. Till ,Patrie skrifves från Cherbourg, att den der under amiral Roncieres befäl varande pansareskadern fortsätter utrustningen för afresan till Mexiko, men att definitiva order ännu icke erhållits härom. Man tager emellertid för afgjordt, att denna eskader, jemte de sista transportskeppen, skall afgå till Vera Cruz den 8 dennes. Furst Metternich, som en kort tid varit på besök i Wien, återkom till Paris just i lagom tid, för att kunna vara med om nyårsuppvaktningen hos kejsaren. Flera franska notabiliteter äro betänkligt sjuka. Så sägas Larochejacquelin och Ponsard befinna sig i ett hopplöst tillstånd, och äfven Lamartine är farligt insjuknad. Man talar om ett bref, som lord Brougham tillskrifvit sin franske vän Berryer,