Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1867, sida 3

— — — Angående hvitbetsodling. I Aftonbladet läses, under rubriken Ekonomiskt, följande uppsats, i hvilken vi så mycket heldre instämma, som vi mer än en gång erinrat om den vigtiga omständigheten beträffande råsockertullen såsom skyddstull i fråga om hvitbetssocker. Uppsatsen lyder sålunda: Den från Malmö nyligen utgångna inbjudningen till bildande derstädes af ett boJag för jwitbetssockertillyerkning innefattar ett nytt glädjande bevis på lifaktigheten och allvaret i skånska jordbrukarnes sträfvanden till högre kultur af dess förträffliga jord. Flera års erfarenhet från Landskronatrakten, der hvitbetsodling i ganska stor skala idkats, gifver vid handen, att åtminstone. södra Sverges klimat väl tilllåter en sådan odling och att denna lemnat en vida rikare behållning, än eljest af landtbruket kan påräknas. Det lärer också vara alldeles otvifvelaktigt, att flera andra delar af landet och synnerligen Gotland erbjuda särdeles lofvande utsigter till rika hvitbetsskördar, om odling af denna växt der företages. Vi erinra oss hurusom för få år sedan anläggning i Jönköping af en fabrik för hvitbetssockertillverkning ifrågasattes och huru män af största anseende för insigt och erfarenhet i våra landtbruksförhållanden ställde sig i spetsen för detta företag samti sin prospektus ådagalagde, att till och med smäländska åkerjorden, ehuru eljest visserligen icke räknad bland Sverges gifmildare, skulle genom hvitbetsodling komma att lemna synnerligen hög askastning. Allt detta anteckna vi med så mycket större glädje, som derigenom ytterligare ådagalägges att hvarken klimat eller jordmåner hos oss utgöra hinder för vårt jordbruks förkofran och täftan med andra länders, allenast insigter, företagsamhet och kapitaler deråt egnas samt egendomsprisen icke genom obetänksamma spekulationer öfver höfvan uppdrifvas. Emellertid och huru varmt vi önska framgång åt det i Malmö nu ifrågasatta och andra dylika företag, anse vi oss dock böra i tid fasta uppmärksamheten vid ett förhållande, hvars förbiseende framdeles kunde föranleda missräkning. Hittills har hvitbetsodlingen för söckertillyerkning hos oss lemnats fri från all beskattning motsvarande den tullafgift, som för utländskt råsocker erlägges. Införselstullen å råsocker, afsedd att endast utgöra en finanstull till statskassans förmån, har tillika blifvit en skyddstull för produktion af det sockerämne, som innehålles i den inhemska hvitbetan. Den naturliga följden häraf har varit, att fabrikanten kunnat betala det i hvitbetan innehållna sockerämne med ett pris motsvarande inköpspriset å utländskt råsocker af lika halt 4 råsockertullen. Den svenske förbrukaren af sockerfabrikater, tillverkade ar inhemska hvitbetor, har i sin ordning måst till fabrikanten betala samma pris som för sockerfabrikater af utländskt råsocker. I hvitbetssockerpriset har således ingått råsockertullen, utan att staten kommit i åtnjutande af denna afgift, hvilken sockerförbrukaren erlagt till producenten af hvitbetor. Så länge produktionen af socker ur hvitbetan utgjort en ringa bråkdel af sockerproduktionen i det hela, ha staten och förbrukaren väl kunnat vidkännas dessa uppoffringar. Men i samma mån hvitbetsodlingen vinner allmännare utbredning, blir statens förlust könnbarare, sockerförbrukarens benägenhet att skatta till hvitbetsodlaren mindre påräknelig Det kan inträffa här hvad som under åknand förhållanden inträffat i andra länder och måste inträffa öfverallt, der det allmän bevakar sin rätt och der rättvisa äfve h beskattningshänseende skall emellan hänsmedlemmarne tillrägabringas och up hållas: man lägger en allmän afgift, a på den inhemska produktionen af 3 mne, motsvarande tullafgiften å ocker ändska sockerämnet, som införe dov ut Vi erinra att den sednast comitön redan fö ape ccis Se at ta tull! St ter