Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1866, sida 2

tusen pund), kan jag icke föreställa mig et olyckligare tillståpd. Vi måste alla beklaga honom; och det så mycket mer som det står helt och hållet utom vår förmåga att hjelpa honom. — Stackars unge man! utropade mrs Jennings, — han skulle vara mycket välkommen att bo och äta hos mig; och det skulle jag säga honom, om jag kunde träffa honom. Elinors bjerta tackade henne för sådan änlighet mot Edward, ehuru hon på samma 3 icke kunde låta bli att småle deråt. Om han endast ville gjort så väl för sig sjelf, sade John Daslnvood, — som alla hans vänner voro sinnade att göra för honom, kunde han nu haft sin egen egendom och skulle icke haft brist på nå gonting; men som det är, står det ju icke i någons makt att hjelpa honom. Och der är en sak till, som måste vara värr än allt — hans mor har, helt natur gt, beslutat att genast sätta Robert i besittning af den egendom, som kunde hafva arit Edwards, på passande vilkor. Jag lemnade henne i dag på morgonen till sammans med sin advokat, talande med honom rörande denna affär. — Godt! sade mrs Jennings, — sådan är hennes hämnd. Hvar och en har sitt sätt. Men jag tror icke mitt skulle vara att göra den ene sonen oberoende, emedan den andre hade förargat mig. Marianne steg upp och gick omkring i rummet. — Kan någonting vara mera retsamt för en mans lynne, fortsatte John, — än att se sin yngre bror i besittning af en egendom, som kunde hafva varit hans g. 8