Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1866, sida 2

ig på Karlberg vid upplösningen och seermera ingingo som officerare i den nya rganisationen, i en eller annan form, unler de första åren de voro underlöjtnaner, af staten utbekommo de penningar om för dem blifvit erlagde å Karlberg. 7) Från och med den dag, då den nya rganisationen träder i kraft, få inga värflingar ega rum inom de värfvade trupderna och inga knekteller ryttarekonrakter upprättas inom den indelta arnen. Samma föreskrift gälle äfven med useende på bätsmanskontrakter. Då längta värfningstiden för manskapet (undanagandes musiken) är 6 år, böra efter föroppet af denna tidsrymd ej mera finnas ngra värfrade soldater. De af den värfrade gemenskapen, som under tiden icke ilja taga permission emellan mötena, cunna användas vid allmänna arbeten. ön viss tid bör äfven utsättas, till ex. 12 ir, efter hvars förlopp äfven gemenskapen nom indelta armåen, undantagandes de rporaler, som blifvit fast aflönta instrukörer, skall vara afskedad. 8) Första året den nya organisationen ider i kraft, inkallas 1:sta och 2:dra yeväringsklasserna, af den 1:sta allt mönstergillt manskap, men af den sednare enlast de som deltagit i förra årets beväingsexercis. Begge dessa klasser behandas som rekryter, genomgå som sådana sin rekrytskola, vid infanteriet likväl nåsot kortare för den mera öfvade 2:dra classen än för den 1:sta, och varda derfter behörigen inrullerade. Samma år öppnas militärskolorna i föreskrifven tid, hvarjemte de förberedande öfningarne taga sin början i kretsarne. I lessa öfningar deltaga alla dertill dugliga ynglingar från och med fyllda 17 till och med fyllda 19 år. 9) Under de sex första åren, sedan den nya organisationen trädt i kraft, bilda, så vida ej krig betinga ändring i denna föreskrift, blott 3:ne årgångar 1:sta uppbådet, emedan det ännu finnes qvar tillräckligt manskap af gamla stammen, för att gifva armåen sin normala styrka. 10) Liksom den gamla armåens personal fördelas äfven dess hästar och materiel inom den nya organisationen. Då allt gammalt, som är brukbart, skall användas, men tillika nya uniformer införas, måste man, för att inom samma kårer undvika en brokig blandning af gamla och nya uniformer, låta några bataljoner, batterier och squadroner bära och utslita hvad som vid öfvergången finnes qvar af de nu brukliga uniformerna, medan den öfriga armåen genast uniformeras på nya sättet, börande det dock vara alla officerare och underofficerare vid dessa nyuniformerade kårer obetaget att utom tjensten begagna de gamla uniformerna. Största kostnaderna i och för öfvergånsen, oafsedt sådana som härröra från materielens förökning och redan äro beräknade, förorsakas derigenom, att de högre officerarne, från och med kapten, blifva först och främst vida talrikare, och för det andra bättre aflönade, än hvad nu är förhållandet, under det att på samma gång alla de gamla subalterner, som icke blifva fast aflönta officerare, och alla de underofficerare, korporaler och konstaplar, som icke blifva fast aflönta instruktörer, måste bibehållas vid sina gamla löneförmåner och dertill nya subalterner och nytt underbefäl utnämnas. För närvarande har armen, nä frånräknar Gotilands national ing, 1,626 officerare och 1, 102 underofficerare. Den nya organisationen räknar 950 fast aflönte officerare och 701 fast aflönta underofficers-instruktörer. Under förutsättning, att alla dessa platser genast blifva fyllda med officerare och underofficerare ur gamla armåen, så återstå, med behörigt afdrag för vakanser och sådana individer som kunna pensioneras eller ställas på indragningsstat, cirka 600 officerare och ett lika antal underofficerare, som måste bibehållas vid sina gamla löner och hvilka betunga öfvergångsbudgeten med skillnaden emellan deras åtnjutande löner och hvad de, hvar efter sin grad, böra uppbära i enstgöringspengar efter nya systemet. Beräknas denna skillnad till öfverhufvud taget 300 rdr pr individ, så möter här en öfvergångskostnad af 360,000 rdr. som dock minskas med hvarje år. Ett tillägg i denna kostnad blifva naturigtvis de icke till fast aflönta instruktörer befordrade korporalernas och konkaplarnes löner i den mån de öfverstiga de tjenstgöringspenningar de för sin grad skulle åtnjuta efter nya systemet. Detta plir dock jemförelsevis en bagatell-sak. Något betydligare torde kosinaden blifva för underhållet af sådana värfvade sollater, som icke vilja taga permission emelan mötena och för hvilka lämplig syssclsättning, t. ex. under vintertiden, icke kan deredas. Ännu mera komma, isynnerhet de första åren, de indelta soldaterna att tynga på öfvergångsbudgeten, emedan de äro rida talrikare än de värfvade och alltid nåste vara dyrare än de värnepligtige. I sin helhet anse vi emellertid att dessa ifvergångskostnader icke skola komma att fverstiga 1 million rdr om året, och att le efter 12 års förlopp skolas vara i det