Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1866, sida 2

blomma öfvergå till ett bättre land, till fridens och den eviga glädjens. En mörk kontrast mot denna ljufva bild utgör hennes broder Salathiel, den grymme och samvetslöse menniskohandlaren. Hvad som ej blir rätt klart är det välde denne unge judiske köpman äger i sin faders hus, ett välde, som sträcker sig ända derhän, att han kan mot dennes och sin moders vilja sälja sin unga syster till den romerske hedningen. Ett sådant tilltag stod ju i öppen strid mot all judisk lag. För öfrigt skall väl en och annan finna det stötande, att händelserna utveckla sig, för att så säga, i skuggan af de stora tilldragelser, på hvilka hela mensklighetens öde beror, men der andan och formen är sådan som i ,Naema, tro vi ej, att detta kan anses såsom någon profanation. ,Jedvar Jorsalafar är, i vår tanka, en liten skizz af föga betydelse. Det ligger något affekteradt och uppstyltadt i dialogerna och skildringarna af riddarens äfventyr. Hvad , Sigrid den Fagra angår, så äger denna novell visserligen sina förtjenster, särdeles hvad början angår, men berättelsens tråd trasslar sig snart nog på ett betänkligt sätt. Flera osannolikheter förekomma dessutom, som skada intrycket af det hela. För att stegra intresset har förf. i tiden sammanfört två helt säkert långt skilda tilldragelser, nemligen Ingrid Ylfvas ovanliga begrafning och lagman Bengts giftermål. Han låter neml. denne sednare plötsligt afresa från begrafningshögtidligheten, söka upp tvenne för honom främmande pilgrimer för att rädda dem undan Birger Jarls förföljelser, sätta den ena af dem — en ung flicka — på sin hästs sadelknapp, irra omkring med henne på vägar och stigar under diverse äfventyr och deribland ett envig med en björn, och slutligen följande dag fria till henne i en ,stuga utmed vägen och omedelbart derefter viga sig med henne derstädes af den lyckligtvis tillstädeskomne brodern biskop Carl. Så vidt vi veta, finnas inga historiska källor för att lagman Bengts giftermål knapphändig bekantskap och skedde så impromptu, och vi kunna icke finna, att det historiska ämnet vunnit på dessa författarens fantastiska broderier. Lagman Algot är en ganska väl hållen berättelse, som förflyttar oss till de tider, då konungamakten och aristokratien, lagen och näfrätten lågo i strid uti vårt återges skickligt, stilen är såsom nästan och handlingens gång rask. Såsom ett fel att konung Magnus Ladulås framställes i en alltför mörk dager, en dager, som möjligen grundar sig på vissa sägner, men som strider mot historiens vittnesbörd. Hade han, såsom förf. föregifver, begagnat sig af det föröfvade qvinnorofvet för att under rättvisans larf döda, icke blott Carl Algotson utan äfven hans sex oskyldiga bröder, så vore han en af de förfärligaste tyranner som någonsin lefvat, men den historiska forskningen frikänner honom helt land. Medeltidens seder och samhällsanda öfverallt i dessa noveller klar och angenäm med Sigrid den Fagra följde på en så torde vi få anmärka den omständigheten, och hållet från denna blodsskuld, då den ende af Algotssönerna, som afrättades, var nyssnämnde Carl, hvilken, ehuru biltog dömd för sitt edsörebrott, i förlitande på det återinträdda goda förhållandet mellan konungen och hans far återkom till Sverge. Hade den version, som hr Mellin följer, varit den rätta, så tyckes det för öfrigt som skulle den roll han låter lagman Algot utföra i slutscenen, knappt vara tänkbar. Nunnan i S:t Clara är en liten berättelse, som med sitt djupt tragiska innehåll och det enkla, gripande i framställningen måste väcka intresse. Personerna äro väl och konseqvent tecknade inom den trånga ramen, kanske med undantag af fader Botvid, hvilkens bild ej förefaller oss fullt klar. Hvad betydde dessa hemska och mystiska leenden, som omtalas i berättelsens början, då abedissan hos honom söker utverka sin brorsons räddning? prins Magnus? Och om det var det, hvarför röstade han, när dennes dom skulle fällas, så ifrigt för hans död, endast förbehållande en enda dags uppskot, då dock så lätt något kunde inträffa, som komme att tillintetgöra det tilltänkta räddningsförsöket? Och hvad gaf riksföreståndaren anledning att låta utföra domen tidigare i strid med det fattade beslutet om detta uppskof? Hartwig Flögh är en liten skildring som visar, huru det gick till på Engelbrechts tid, då allmogen reste sig för att angripa de tyranniska danska fogdarne i deras borgar; eget är, att denna skizz bär en mans namn, som icke visar sig, utan blott omtalas. , De begge bröderna, Nunnan på Lurö, , Nils Eskilsson och Den ende Brahe äro alla små tidsskildringar af mindre betydande innehåll. Ett skärgårdsäfventyr är väl mycket burleskt, och deri utdelas kyssar frikostigare, än som öfverensstämmer med det vanliga begreppet om dåvarande åsigter och den tidens sedesamma mör. ,Sivard Kruses bröllop är en novell, som verkligen gör sin författare heder, och den har med rätta alltid ansetts som en af hans mest lyckade. Framställningen är både frisk och målande och visar huru fullkomligt förf. förmår att sätta sig in i förflutna tiders seder och förhållanden; hvartill kommer esemoftast en viss humoristisk anstrykning, som kryddar det Var det verkligen hans afsigt att rädda