Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1866, sida 3

ARSA SEE hafva fattat något afgörande beslut. Florens. Enligt ,,Italiaf har påfven öfvergifvit planen att lemna Rom. , London. I går egde rum en förskräcklig explosion i kolverken Oaks Collery, vid hvilken 300 personer dödades. — —ö— Litteratur. Lifvet på landsbygden. Noveller och skildringar af förf. till Agnes Tell. Första serien. Stockholm, Oscar L. Lamms förlag. Icke många år ha förflutit, sedan Agnes Tell utkom och röjde sällsporda anlag för en diktart, som länge varit högt uppskattad af den läsande allmänheten i vårt land, men som höll på att råka i misskredit, derföre att nästan alla de, som utöfvat den med så stor framgång, föga eller alls icke mera läto höra af sig, och derför att de, som sträfvade efter att ärfva deras popularitet, icke kunde göra det på grund af någon snillets rätt. På en jemförelsevis kort tid har man från samma hand erhållit en serie af romaner, alla med så stora och öfvervägande förtjenster, att kritiken knappast kommit sig för att uppspana och framhålla några fel hos dem. Under sådana förhållanden är det helt naturligt, att denna lilla samling af berättelser och skizzer skall ådraga sig stor uppmärksamhet, och det är för öfrigt blott en enkel rättvisa att säga, det den i hög grad förtjenar densamma. De finnas, hvilka påstå, att några af novellerna röja, att Björnstjerne Björnson haft stort inflytande på förf:s utveckling. Att ,Ett stycke fjellnatur och Finn Gullek samt måhända äfven , Olava erinra om Björnson genom det enkla, naiva, pregnanta och kraftfulla i framställningen, är obestridligt, men detta tyder blott på en frändskap och icke på något inflytande. Förf. till Agnes Tell r, enligt vår öfvertygelse, en genius fullt jemförlig i storhet med den berömde norske diktaren, ehuru den sednares författarskap visat sig mångsidigare, och dertill en genius, som kommit till fullt medvetande af sin egen skapande kraft, hvarför det är högst osannolikt, att den skulle sänka sig till någon efterhärmning. Mellan de trenne berättelser, vi ofvan nämnt, sinnes för öfrigt den likheten, att kärleken i dem alla framträder törädlande, ja, räddande från moralisk undergång. I Ett stycke fjellnatur möta oss mästerligt tecknade figurer i hjelten och hjeltinnan, som äfven i sina fel och svagheter ega ett slags syskontycke, ehuru dessa sel — stoltheten och trotsigheten — ej hos Rachel kommit att framträda i den stötande form som hos den förvildade, nästan berserkalike Hans Christian. Rachels föräldrar och fadrens historia äro äfven med få drag förträffligt tecknade, och man tycker sig just känna igen denne fnaskige halfherre, som genom besinTER 1144 4 MAN ningslöst slöseri störtar de sina i elände. allt under det han klagar öfver att han med sin ,själsodling skall lefva bland timmerstockar, som alltid bli .plebejer, de må ega hur mycket som helst. Äfven Rachels tillbedjare, den stackars Norrbom, som , gick, blek och bläckig och darrhändt och kärlekssjuk och till allmänt åtlöje som en galning, är en biperson, som gagnar taflan i sin mån. Verkligt skön är skildringen af huru först Rachels stolta sinne böjes och huru sedan hon,, för den fordom så stolte och vilde man, hon så länge älskat, in på en bättre väg. i. .Olava är en liten förträfflig berättelse, kanske den yppersta i hela samlingen. Man har velat finna öfverdrifter i skildringen, man har ansett de förhållanden, hvari hufvudpersonen uppväxte, otroliga, men vi anse denna uppfattning bero helt j enkelt på bristande erfarenhet. En kyrkoherde, så loj och blott och bart vegeterande som Allgotts farbroder, den der lika litet bekymrade sig om församlingens själavård som om sin brorsons lefnadssätt och ordningen i huset, är ingalanda svår att finna inom Sverges gränser för den, som gör sig besvär att leta derefter, och lika lätt torde man finna ett äldre fruntimmer, som förestår ett hus, utan att göra det trefligt eller bjuda till att afhjelpa missförhållandena i detsamma, vore det än en nära anhörig, som mest led af dessa. Vi anse det bedröfliga lifvet i prestgården tecknadt med den fullkomligaste natursanning, vi tycka oss se den kring efter hemkomsten från någon orgie, och vi tycka oss se den af honom tyi ranniserade, dåsiga och slöa Olava der hon står med händerna under förklädet, eller der hon smyger sig någon bakväg, för att undgå nya misshandlingar af sin plågoande. Den unge skolläraren Bärdson är en förträfflig typ af det bästa slaget ar läsare utaf den folkklass, som står närmast öfver den egentliga allmogen Hans person är tecknad med synbar förkärlek, och den är också så plastisk, så sann, att vi helsa den såsom en gammal bekant och beundra den fina takt hos förf., som gjort det möjligt för henne att i alla hans yttranden träfta den rätta tonen. I hans samtal med den stackars slickan, hvars slumrande bättre anlag han först anade, framträder alltid denna blandnins af anspråkslöshet och förtröstansfull dristighet, af mildhet och förebrående allvar, af fromhet och äkta kraft, som kaförsallne f. d. Upsalastudenten i sin ,,smuts-j:hvita studentmössa stödd mot en vägg i det nyktra tillståndet och raglande om