anspråk. De nordtyska staterna, som äro 1 oeniga i allt annat, äro gemensamma i sitt hat mot Preussen. När sistnämnde makt engång kommer att stå emot ett förbund mellan dessa stater, Frankrike och Osterrike — en kombination, som hålles förl. mycket sannolik — så är det svårt att säga hvilka nya förändringar som kunnaj: inträffa i detta ständigt oroliga Vaterj . land. ,Times visar derefter på de mör-Åi ka stormmoln, som draga sig tillsammans på Europas horisont, och beklagar, attden enda säkra garantien mot ett allmänt!. krig, som under en tid legat i de andraJ! makternas öfvertygelse om Tysklands oöfvervinmlighet, desto värre synes icke skola realiseras. Den väsendtligaste skulden för alla olyckor, som i så fall komma att drabba Europa, faller på tyskarne sjelfva, hvilka icke vilja finna sig i en enhet under Preussens ledning, men för öfrigt icke sjelfva veta hvad de vilja. , Times yttrar, oförstäldt, att man i afseende på politisk ö instinkt och klokhet måste ställa italienarne långt öfver tyskarne, och slutar sin artikel med följande utrop: Det finnes intet sorgligare än att se så mycken brist på sinne för det prahtiska och förnuftiga, en sådan oduglighet i politiska angelägenheter, som den, hvilken gör sig gällande hos detta af professorer ledda folk! n Förhållandena i Hannover fortfara att ådraga sig den preussiska regeringens synnerliga uppmärksamhet, och de sednaste stränga åtgärderna af denna regering synas hufvudsakligen vara riktade mot den förra hannoveranska armbten. En deputation af underofficerare, som varit skickad till Wien, har den 6 dennes återkommit till Hannover och har medfört det: besked från exkonungen, att han ville! lemna åt hvar och ens samvete hvad som under närvarande omständigheter är att! göra, men han ,,kan icke fritaga dem från deras trohetsed till honom. , Nordd. allg. leit. berättar att den preussiska polisen i Hannover gör sig mycket besvär för att upptäcka de personer som utsprida antipreussiska brochyrer och proklamationer från exkonung Geory. En köpman, som var misstänkt för delaktighet häruti, har blifvit förd till fästningen Minden. Kadettskolan i Hannover skall i dessa dagar; upplösas; eleverna skola förflyttas till Berlin eller taga den i Preussen föreskrifna fändriksexamen. ITALIEN. Indep. belge skrifver: , Affären om öfvertagandet af den del utaf den påfliga statsskulden, som faller på konungariket! Italien för de annekterade provinserna, ! afslutades den 7 dennes. Handlingen hä om är undertecknad af Faugöre, för Frankrike, och af Mancarde, för Italien. Sistnämnde makt har gjort alla de koncessioner, som dess intressen kunde tillåta, och det är att hoppas, det detta bevis på välvilja och moderation, likasom tillåtelsen för biskoparne att återvända till sina stift, äfvensom de andra bevis på försonlighet, som kabinettet i Florens gifvit efter krigets slut, skola utöfva, om icke i Rom, så åtminstone i det öfriga Europa, det moraliska inflytande, som Italien har så stort skäl att vänta. FRANKRIKE. Man hav nästan varit öfvertygad om, att — till följe af det myckna motstånd, som i Frankrike förekommit mot kejsarinnans resa till Rom — hon skulle hafva öfvergifvit denna plan. Så synes emellertid nu icke vara fallet; åtminstone skrifvev -Indep. belge?: Kejsarinnans resa tyckes nu icke vara tvifvel underkastad. Motståndet, som planen härtill mötte, har endast uppskjutit den, och nu lärer den skola realiseras. En tidning i Marseille berättar, att rum redan äro i ordning för kejsarinnan Eugenie uti samma hotell i Rom, som beboddes af den olyckliga kejsarinnan af Mexiko. Den höga gästen hos påfven har nemligen icke antagit hans anbud att bebo quirinalen. Ryktet säger, att den franska kejsarinnan skulle afresa till Rom den 18 dennes. Den nye franske ambassadören i Washington, Derthemy, och den amerikanske ambassadören i Paris, general Dix, hafva i dessa dagar mött hvarandra på vägen till deras resp. bestämmelseorter. Med anledning häraf uttala åtskilliga franska tidningar den förhoppningen, att det goda förbällandet mellan kabinetten i Paris och Washington snart måtte blifva fullkomligt återstäldt. Som man ser af en artikel i Patrie synes det verkligen hafva varit fråga om en brytning, med anledning af de mexikanska angelägenheterna. I slutet af Oktober underrättade den franske ambassadören i Washington muntligen statssekreteraren Seward, att franska truppernas inskeppning icke kunde försiggå1i November, som man ämnat, utan först några ha —— erhälla tr — Men brefvet, då hon var