Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1866, sida 3

— Marianne mår inte bra, sade hon. — Hon har varit opasslig hela dagen, och v hafva öfvertalat henne att gå till sängs. — Kanske, svarade han tvekande, — att hvad jag hörde i morse då kan vars — att det kan finnas mera sanning der än jag i början kunde tro vara möjligt. — Hvad hörde ni? — Att en herre, som jag hade anledning tro — med ett ord, att en man, som jag visste vara förlofvad — men hur skall jag framställa det? Om ni redan vet det som ni helt säkert gör, kan jag blifva skonad. — Ni menar, svarade Elinor, med tilltvingadt lugn, — mr Willoughbys gistermål med miss Grey. Ja, vi veta det alla Hvar börde ni det? — I en bokhandel i Pall Mall, der jag hade något att uträtta. Två damer väntade der på sin vagn, och den ena af dem berättade för den andra det tillämnade partiet med så hög röst, att det var mig omöjligt att icke höra allt. Namnet Wik Ioughby, John Willoughby, ofta ulprepadt ådrog sig först min uppmärksamhet; och det som följde var en uttrycklig försäkran, att allting nu slutligen var bestämdt angående hans giftermål med miss Grey — det skulle icke längre vara en hemlighet — det skulle till och med ega rum inom några veckor, tillika med mycket tal om förberedelser och annat. En sak kommer jag serskildt ihåg, emedan den tjenade att innu mera identifiera mannen: — så snart bröllopshögtidligheterna voro öfver, skull de resa till Combe Magna, hans egendom i Somersetshire. Min förvåning! det skulle vara omöjligt att beskrifva hvad