Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1866, sida 3

— Nej, han är icke så nedrig som du tror. Han har icke brutit rågon tro mot mig. — Men han sade dig, att han älskade dig. — Ja — nej — aldrig direkte. Han visade det hvarje dag, men förklarade det aldrig öppet. ibland trodde jag, att han gjort det, men det var aldrig så. — Likväl skref du till honom? — Ja; kunde det vara orätt, efter allt som passerat? Men jag kan icke tala. Elinor sade ingenting mera, utan sig åter till de tro brefven, hvilka nu vägkte en mycket starkare nyfikenhet än förut, och genomögnade innehållet af dem alla. Det första, det som hennes syster skickat honom vid deras ankomst till staden, var af följande lydelse: Ulerkel et. Januari. Hur förvånad ni skall blifva, Willougbby, då ni får detta; och tänker ni skall erfara någonting mera än förvåning, då ni får veta, att jag är i staden. Ett tillfälle att komma hit, fastän med mrs Jennings, var en frestelse, som vi icke kunde mats Jag önskar ni må erhålla detta i tid för att komma hit i afton, men jag vill icke lita derpå. I alla händelser väntar jag er i morgon. För denna gång, tarväl, Ål. DD Hennes andra biljett, som blifvit skrifven morgonen efter dansen hos Middletons, lydde sålunda: Jag kan icke uttr, ycka min missräkning Swilla er 1 förr gårs, eller min förvåning att icke hafva fått något svar på en biljett, som jag skickade ev för omkring en vecka sedan. Jag har väntat att få