en gosse än qvinna, hvilken likhet blir ännu mera påfallande derigenom, att hon bär sitt hår tillbakastruket och uppinadt i en liten flätkorg i nacken. En tätt åtsittande rock, ett slags mellan ting mellan bonjour och klädning, omslöt hennes tigur från skuldrorna till nedanför knåen. Under detta plagg bar hon svarta byxor. En urkedja ngde fram ur fickan för uret och hvita handskar ändade föreläsarinnans kostym. Inledningen till föreläsningen utgjorde en förklaring och ett rättfirdigande af de bevekelsegrunder, hvilka förmått henne att välja likareyrket, och derefter öfvergick hon till en skildring af sin studietid och sina öden och erfarenheter såsom praktiserande läkare och såsom lakare vid staben i den nordamerikanska armen. Vid sjutton år ingick hon i en medicinsk skola, der talrikt besökta föreläsningar för båda könen höllos, och bennes största obehag var de rebråelser hon fick uppbära för sin önskan att n: vara vid operationer, och de ständigt besvärliga, långa kläderna. I lyceum, der hon, jemte tvenne andra damer bevistade föreläsningarne, hota re studenter med att afgå, men denna opinionsyttring uteblef li IIon hade, berättade hon, serna önskat att under Krimska kriget göra tjenst såsom frivillig på lasaretterna, men då kriget snart slutade, beslöt hon att egna sig åt behandling af barnoch fruntimmer sj jnkåomar och att blott behandla männer på deras hustrurs uttryckliga begäran. Det vore ett ovederläggligt få ktum, menade hon, att lårga kläder i grund förstörde fruntimmer, alla läkare visste det, men kunde ingenting göra vid saken. Man borde emellertid afväpna åtlöjet genom tålamod. Det hade ju funnits en tid, då man skrattade åt karlar, hvilka begagnade paraply.