Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1866, sida 3

(Insändt) ill författaren af arliklarne om Frökenrangen! Medan Ni är i farten att afhandla detta ämne, hemställes huruvida Ni icke ville utsträcka Eder granskning ett stycke längre och följa Eder fröken till kullerstolen och inom det äkta ståndet. Den usurperade rangen skall äfven här bibehållas och till åtskillnad ifrån andra, bildade flickor, som då böra kallas Fru, skall hon heta Nådig Fru, Ers Nåd eller vanligast Hennes Nåd. Detta gäller äfven om mannen är ofrälse, men är han adelsman, kan han förvandla en mamsell till en Hennes Nåd. Dessa titlar äro i sällskapslifvet icke oundvikliga och börja tillochmed blifva mindre brukliga, isynnerhet om mannen har en titet, som kan användas. Man heter t. ex. gerna Fru Kammarherrinnan eller Fru Öfverstinnan, i stället för Hennes Nåd, men tänk hvilken odräglig långsläpighet dessa långa tilltalsord gifva åt konversationen, i stället för det enkla Ni, som vår tafatta bondblyghet ännu icke tillåtit oss att adoptera! Hemma tager man dock sin skada igen och tjenstfolket har sig allvarligen ålagdt, att aldrig nämna sin matmoder utan med Hennes Nåd, det vare sig att hon tilltalas eller omtalas. I kryddboden får man derföre höra: , Hennes Nåd L. skulle ha ett skålpund såpa, äfven om svaret skulle blifva: ,,har Hennes Nåd skickat några pengar med? och hos skomakaren heter det: ,.Hennes Nåd D. ber att hanskall komma och ta mått till känger åt lilla Fröken. Detta är ju ömkligt alltigenom och förtjenar sin egen visa. I afseende på kungliga personer må det .nådiga elementet qvarstå så länge det kan. De äro dock till rangen upphöjda öfver andra menniskor. Men mina Nådiga Fruar i allmänhet! Afläggen denna barnsliga nga att, åtminstone i Tara Pigors ögon, synas förmer än andra menniskor. X.