Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1866, sida 2

midten af Januari. Skolan varar i 23 veckor och hålles regementsvis. Sedan öfvas rekryterna tillsammans med den tjenstgörande styrkan. Under öfningsmötet, som varar 45 eller 30 dagar, allt efter som regementet ligger i läger eller icke, öfvas de tillsammans med den inkallade styrkan (komitens majoritet föreslår 3 årgångar, minoriteten 2 årgångar i läger, eljest blott 1 årgång). Sedan indelas rekryterna, liksom vid infanteriet, i 3 klasser; af den bästa uttagas underkorporalerna. Majoriteten menar, att hela manskapet måste hållas i tjenst hela året om till nästa mötes slut, medan minoriteten anser att de af 1:sta klassen, som ej uttagits till underkorporaler, kunna hemsändas under vintermånaderna, för att nästa sommar i 14 veckors tid fullända sin utbildning. Artilleriet består af fältoch fästningsartilleri. Fältartilleriet består af 9 linieoch 3 förstärkningsbatterier, hvartdera om 8 kanoner. Dessa 12 batterier bilda 2 regementer. Fästningsartilleriet består af 2 bataljoner, den ena om 2,000 och den andra om 1,000 man. Rekrytskolar varar i 8 veckor för fästningsoch 13 å niska afdelningarne finnes en skola i Körekryterna delas efter det gemensamma öfningsmötets slut i 2 klasser, af hvilka den första hemsändes och den andra får ligga i tjenstgöring hela vintern. Tränen sorterar under artilleriet. Genitrupperna utgöra, förutom staberna, 16 veckor för fältartilleriet. För de tekpenhamn, som varar en månad. Artillerien bataljon af 4 kompanier linie och 4 kompanier förstärkning. På fredsfot finnas 3 pionier-(sappör-)kompanier och 1 pontonnier-kompani; af dessa bildas på krigsfot 5 pionier-kompanier, 1 park-kompani, 1 telegrafoch jernvägskompani och 1 pontonnier-kompani. Förstärkningen bildar 2 pionier-kompanier, 1 telegrafoch jernvägs-kompani och 1 pontonnier-kompani. Rekrytskolan varar 14 veckor. Äfven här delas manskapet, vid slutet af 1:sta årets exercis, i 3 klasser. Utaf de begge första uttagas timmermännen vid infanteriet och hemsändas. Det öfriga manskapet hålles ännu 1 år i tjenstgöring och delas sedan i två lika stora klasser, som begge hemsändas. Den bästa inkallas blott till nästa års möte, medan den andra nästa sommar ytterligare fortsätter sin utbildning 21 veckor. För sjukvården är mycket väl sörjdt. På krigsfot skulle hären hafva 223 läkare och 1,671 man sanitetstrupper. Veterinärkåren består at stabsdjurläkaren och 47 djurläkare. Förplägningsväsendet, som tarfvar nära 1,000 personer, är gemensamt för landtoch sjöförsvaret. Hela armben på krigsfot skulle utgöra 32,203 man infanteri, 2,291 marf kavalleri, 5,379 man artilleri, 1,089 man genitrupper, 1,304 man vid tränen och en generalstab af 51 officerare och underofficerare, inalles 42,317 man, förutom en reserv af 10,087 man. Af hästar erfordras 8,256. Härtill kommer under loppet af 10 år 10 förstärkningsbataljoner (inalles 8,680 man), hvarigenom hären uppbringas till 50,985 man, förutom reserven. Officerarnes antal för hela denna armå är blott 1,048. Graderna äro 6, nemligen general, öfverste, öfverstelöjtnant, kapten, premierlöjtnant och sekondlöjtnant. Afgeneraler finnas 6 och af öfverstar blott 10. Värnepligten är bestämd till 13 år, deraf 7 i linien och 6 i förstärkningen. Linien har, förutom öfningarne de begge första åren, blott ett öfningsmöte (för 4:de årgången) och förstärkningen på aila 6 åren endast ett enda möte, hvilket hålles hvartannat år med cirka 2:ne årgångar. Kostnaderna äro beräknade till 3,506,000 rdr d. rmt, eller det dubbla i svenskt rmt. Detta förslag, af hvilket vi här ofvan angifvit grunddragen, har både sina förtjenster och sina brister. Till de förra räkna vi, att det vill införa ett nationalförsvar grundadt på verklig värnepligt, i det, såsom vi hafva allt skäl att antaga, rättigheten att friköpa sig afskaffas och en högst betydlig del af den manliga befolkningen öfvas i vapen. På så sätt erhåller Danmark en fokbeväpning. Endast landtarmen utgör, när den hunnit sin fulla styrka, nära 4 proc. af hela folkmängden, hvilket proportionsvis är mera än i något annat europeiskt land, då man undantager Schweiz och Preussen. Bland dess brister sätta vi i främsta rummet den från de gamla inrotade militära föreställningssätten lånade tanken att i ständig tjenstgöring hålla en del af de värnepligtige, visserligen en proportionsvis mindre styrka (cirka 1,000 man) och innefattande sådana individer, som äro bäst i behof af en längre öfning, men hvilket ändå alltid