Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1866, sida 3

nadt här medan vi varit borta? sade hon till betjenten, som i detsamma kom in med paketerna. Hon fick ett nekande svar. — År ni fullkomligt säker derpå? frågade hon. Är ni säker att ingen an mg ingen portier har lemnat något bref eller någon biljett? Betjenten svarade att han ej sett någon, — Hur besynnerligt! sade hon, med en låg och missnöjd röst, då hon vände sig bort mot fönstret. — I sanning besynnerligt! upprepade Elinor inom sig, oroligt betraktande sin syster: — Om hon icke vetat att han varit i staden, skulle hon icke skrifvit till honom så som hon gjorde; hon skulle då skrifvit till Combe Magna, och om han är i staden, hur besynnerligt att han hvarken kommer eller skrifver! O, min kära moder, du gör säkert orätt i att tillåta, det en förbindelse mellan en så ung dotter och en så föga känd man bedrifves på ett så tvifvelaktigt och hemlighetsfullt sätt! Jag längtar att fråga henne, men huru skall min inblandning upptagas? Hon beslöt, efter något besinnande, att om sakerna länge fortforo på detta sätt, skulle hon på det ifrigaste föreställa sin mor nödvändigheten att allvarligt efterfråga förhållandet. (Forts.) 2 Ishafvet på Monfblanc. En resande från Lyon, som nyligen har varit i Chamounix, berätar, att höjden af det bekanta ishafvet på Montanc betydligt aftagit under de sednare åren, så att nu örter växa der, hvarest för några år sedan stora lager af is lågo sedan urminnes tider.