Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1866, sida 3

sedan; jag har ett par gånger varit i Deasord på några dagar, men jag har aldrig vaft tillfälle att återvända till Barton. Dette, och sättet på hvilket det sades, tersörde genast till hennes minne alla nnständiglielerna vid hans afresa, tillika ned den nyfkenhot och de misstankar, lessa väckt hios mrs Jennings; och hon fruktade, att hennes fråga innebar större nyfikenhet i ämnet än hon nåsonsin hade käut. Mrs Jennings kom snart in. — Åh, öfsade hon, med sin vanliga stojande d ighe et, — jag är ofantligt ledsen att jag ej kunnat kon: imya ss at — ber om förlåtelse, — men jag har vat tvungen att se mig litet 01 mkring och öordua mina saker; sy det ät jag var hemma, och ni vet nycket att göra lin Mö son tid, och så ha 6 hin Gud, jag bar vaig som ett bi allt 8dur midd zunde ni gis lals nöjet att böra, det hos mr Palmors. der jag ätit middag. — ah! godt, och hur mådde de alla hos dem? Uur mådde Charlotte? — Mrs Palmers såg fullkomligt frisk ut, och jag har fatt i uppdrag att säga er, att ni troligtvis skall få se henne i morgon. — Jag kunde tro det. Nå, öfverste, jag har fört med mig två unga damer, som ni ser — det vill säga, ni ser blott en aj dem nu, men der är en till. Er vän miss Marianne till på köpet — hvilket ni e skal! blifva ledsen att höra. Jag vetintc hvad ni och mr Willoughby skola taga en till för hennes skull. Ah, det är roligt at