Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1866, sida 3

igare förstå hvad Lucy verk för Edward; och i ga Lucy, genom sin villighet att inleda ämnet och sitt lugn vid kände ligen kär ue hon var intresserad deraf ån s ket hon fruktade hennes ofrivi under morgonens samtal, i nat tvifvelaktigt. Att Lucy var böj blifva svartsjuk på henne syntes mycke sannolikt; det var tydligt att Edward alltid talat med beröm om henne, icke blott af Lucys försäkran, utan deraf att hon vågade anförtro henne, efter en så kort sersonlig bekantskap, en sådan vigtig hemlighet. Men, under det Elinor inom sig var så fullkomligt öfvertygad att Edward älskade henne, fordrades det icke mycket betänkande att inse, det Imey skulle vara svartsjuk; och att hon var dot, bevisade just hennes förtroende. Hvad kunde det kinnas för skäl att yppa förhållandet, utom det att Elinor derigenom skulle blifva underrättad om aicys högre anspråk på Edward och varnas att undvika honom i tamtiden? Hon hade ej svårt att förstå så mycket af sin rivals afsigter; och under det hon fast föresatte sig att bekämpa sin egen böjelse för Edward och se honon så litet som möjligt, kunde hon icke neka sig tillfredsställelsen att försöka öfvertyge Lucy att hennes hjerta var osåradt. Oel då hon nu icke kunde hafva någonting smärtsammare att höra i detta ämne, in hvad hon redan fått veta, misstrodde ho icke sin egen förmåga att med lugn ge nomgå ett upprepande af närmare omstän digheter. TDen ett tillfälle dertill erbjöds icke ge nast, fastän Lucy var lika mycket häga