ställas på fri fot, men med vilkor att han skuhe! bo i staden. Sålunda fingo Kexbolmsboerne tillfälle att göra denne intressante okändes bekantskap. Han var då en gammal man af vid pass 70 år, med grått hår och skägg, med brötna kralter men reslig och stolt hållning. Han hade sutit 30 år fängslad. Han var en ganska bildad man, språkkunnig samt ådagalade mycken umgängesvana och takt i sällskapslifvet, till hvilket Kexholmsboerne gästvänligt lemnade honom tillträde. Man äntre serade sig allmänt för den hemlighetefulle okände. Nyfikenheten smidde sina små intriger för att utleta hans hemlighet, men de skickligast anlaggda planer strandade mot hans orubbliga förbehällsamhet och tystlåtenhet i denna punkt, Den enda för klaring, hvartill han kunde förmås, var att han gi vit kejsarinnan Katharina ett hetigt löfte att aldrig för någon yppa sitt namn eller sitt brott. Och detta löfte höll han som en man. Han fick dock icke länge njuta af sin frihet. Naturen tog ut sin rätt. Fyra år efter sin frigifning dog den snamnlösc, namnlös och obemärkt som han lefvat. Hvem hvar han? hvad hade han brutit, som förtjenade ett så dt straff? Den hemlighetsfulle fången har naturligtvis gifvit anledning till hvarjehanda mer och mindre sannolika gissningar om sig. Det finnes till och med de, som icke anse det, omöjligt att han skulle varit den olycklige Ivan III, hviken på något oförklarligt sätt skulle undgått eller blifvit skaffad undan sina bödkar i Schlysselburg, der han hölls fängslig och vid Katharinas thronbestigning skulle blifvit mördad, enligt den gängse historien, tfan skulle då vid kejsar Alexanders besök ha bordt vara S0 år gammal, ty Ivan föddes 1749. Hvem han ock var, alltnog — han väckte på sin tid mycket intresse på orten, och de gamle i Kexholm erinra sig ännu ganska pden namnlöse,