Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1866, sida 2

srån och mord, äro nu i det närmaste försvunna. De gamla ,goda tiderna äro, sicke mer. t Det var en klar och mild vinterdag. I Kimfrosten betärkte marken och glittrade voro Laxå sjong och annan för en frukost i träden. Man steg ur kupterna och snart V tsalar uppfyllda af resande, som här uppvärmdes med varm bul-. ämplig angå uniformerättning. Der voro en mi rade herrar, bland hvilka flertalet bestod! af jernvägstjenstemän, från dels byggnadsdels trafsk-asdelningen. Man såg här i första rummet cirildepartementets chef, statsrådet Lagersträle: landshåfdingarne frih. Akerhjelm (från Örebro län) och Ek-! ström (från Wermland), generaldirektören Iroilius, intendenten baron Sparre, m. fl. Tillika hade infunnit sig referenter från hufvudstadens förnämsta tidningar samt från ett par af landsortens blad. — (Chefen för jernvägsbyggnaderna, öfverste Beijer, I hade blifvit af siukdom hindrad att dettaga i den förestående festen). He båda bantågen från Stockholm och Göteborg hade emellertid fortsatt sin väg, hvart och ett åt sitt håll, och de 260 rCsenärer, som stannat i Laxå, fyllde småningom kupåerna i det nya tåg, som med dess flaggbeprydda, frustande lokomotiv, Wermliäarde, skulle föra dem till nehamn. — Under musik af blåsinstrumenter satte sig tåget i rörelse kl. 4, 1 (ej 1,30), in på den Nordvestra stambanan, hvars första led nu var fullbordadt. — Atskilliga grupper af allmoge beledsagade tåget med hurrarop. ! Det var vid alldeles samma tid, på samma dag för tio år sedan, som det första tåget på Vestra stambanan afgick från Göteborg till Jonsered. Den trakt, som man nu, med långsam fart, genomtågade, bar ej många spår af odling, ty vägen var bruten genom den vilda och torftiga skogsbygden — blott en och annan träkoja syntes. i Hassclfors station, nära den lilla insjön Toften, afbryter denna enformighet. Det ir ett vackert stationshus af sten, beläget i en ödslig, men rätt vacker nejd. Vid Svartå station, i närheten af det stora och vackra jernbruket af samma namn, fra mskymtade bergslagsdrägten bland den samlade allmogen. — Kort härefter visar sig Ölsboda stora och prydliga bruk, på en i en insjö utskjutande landtunga. — Efter en stund stannar tåget vid Degefors station, invid det stora jernbruket af samma namn, med dess väldiga masugn och nybyggda, stora valsverk. Här nedströmmär Letelfven från sjön Möckeln, för att längre ned utfalla i Skagern. Till att öfvergå detta vattendrag har Degefors bro blifvit byggd, utförd af jern i tre spann om 90 å 100 fot, sannolikt det vackraste arbetet på denna bansträcka, hvilket nu, under ett kort uppehåll, tage i betraktande. Den församlade braksbefolkningen följer det nu i Vermland inträdande tåget med sina lefverop. — Vid Björneborgs station, invid det kända jernbruket af samma namn, har man lemnat skogsbygden och möter det södra Vermlands vidsträckta skdesfält. Man ser en samling af röda hus, bland hvilka ett ock annat hvitt steni hus framskymtar; en stor och vacker götisk kyrka förkunnar särskilt, att tåget. anländt till sin bestämmelseort, den af Carl IX anlagda staden Kristinehamn. På den gård, som omgifver det prydliga stationshuset, svajade flaggor i allehanda färger, dagen till ära. På platformen bildades snart en krets, inom hvilken landshöfding Ekström framträdde och tolkade betydelsen af den del af stambanan, som nu blifvit fullbordad, vigtig s som länk i den bana, hvilken skall fc binda de förenade rikena, och vigtig särskilt för den provins, hvari man nu befunne sig, högsätet för Sverges jerni stri, för hvar utveckling det dret — transporten — nu blifvit väsentjgen undanröjdt. — Statsrådet Lagerstråle förklarade i konungens namn den Nordvestra stambanan mellan Laxå och Kristinehamn härmed öppnad, hvarefter han, såsom ett uttryck af K. Maj:ts välbehag med det sätt, hvarpå arbetet vid vägens byggande blifvit ledt, öfverlemnade till distrikt-ingeniören kapten A. Djurson Vasa-ordens dekoration. De ankomne resenärerne möttes af vänliga värdar, som förde dem i vagnar in!. till staden. — Kristinehamns vackra kyrka strålade af ljus och snart församlades der den talrika menigheten, för att deltaga i! en kort gudstjenst, en af prosten Undon förrättad tacksägelse för det lyckligt utförda arbetet. . Omkring klockan 5 infunno sig högtidsklädda värdar och gäster i stadens scocietetshus, hvarest gafs stor middag, Här mottogos de inträdande af hrr festkommitterade, brukspatronen Wahlund, frih:e Leijonhjelm, kammarherren O. Nordenfelt, brukspatron A. Wijkander, vägmästaren Andersson och ingeniör Asplund, och snart befunno sig alla -— det tycktes vara en samling af omkring 200 personer — placerade vid middagsborden i en rymlig, festligt dekorerad sal, från hvars läktare gafs talfelmusik. Här suto i vänlig samdrägt den norra! och södra banans män bredvid hvarandra; alla dessa fejder voro nu glömda och man gladdes åt det stora mål, som nu var vunnet. 1 8 8 —