Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1866, sida 2

de blifvit bekanta? Hon önskade mycket att ämnet skulle fortsättas, ehuru hon icke sjelf ville deltaga deri, men ingenting mera sades derom. Det sätt, på hvilket miss Steele talat om Edvard, ökade hennes nyfikenhet, ty det föreföll henne nägot elakt och ingaf henne misstanken att denna dam visste eller inbillade sig veta nägonting till hans nackdel. Men hennes nyfikenhet var förgäfves, ty miss Steele fäste ej vidare afseende vid mr Ferrars namn, då det alluderades på, eller till och med öppet nämndes af sir John. XNXII KAPILLBI. Marianne, som alltid hade svårt att fördraga någonting liknande näsvishet, enfaldighet, eller tillochmed olikhet i smak, var vid den här tiden särdeles ohågad att finna nöje af fröknarne Steele eller uppmuntra deras försök att närma sig henne, och denna oföränderliga köld i hennes uppförande mot dem, hvilken hindrade hvarje förtrolighet å deras sida, tillskref Elinor förnämligast denna förkärlek för henne (Elinor) sjelf, som snart visade sig i bådas sätt, men i synnerhet hos Lucy, som icke underlät något tillfälle att inleda henne i samtal, eller bemöda sig att uppodla deras bekantskap genom ett öppet och otvunget meddelande af sina känslor. Lucy hade ett naturligt godt förstånd, hennes anmärkningar voro ofta riktiga och roande, och som sällskap för en half timma eller så fann Elinor henne ofta treflig, nen hon hade ej erhållit någon uppfostran och hennes brist på kunskap i de vanlizaste ämnen kunde icke undgå miss Dashvood, oaktadt hennes beständiga försök