Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1866, sida 3

nad att lätt rispa barnet på halsen, hvilket framkallade de våldsammaste skrik a! detta mönster af saktmod. Modrens förskräckelse var oerhörd; men den kunde icke öfverträffa fröknarne Steeles bestörtning, och allt möjligt gjordes af dem alla tre för att trösta den stackars lilla. Hon sattes i modrens knä och öfverhopades med kyssar: hennes sår badades med rosenvatten af den ens miss Steele, som låg på knä för att passa upp henne, under det den andra matade henne med sockerpullor. Med en sådan belöning för sina tårar, var barnet alltför klokt att upphöra att gråta. Hon snyftade ännu högljudt, sparkade sina båda bröder, som ville röra vid henne; och alla deras förenade bemödanden att lugna henne voro fruktlösa, tills lady Middleton lyckligtvis kom ihåg. att litet aprikos-sylt med framgång blifvit användt vid ett sikartadt tillfälle föregående vecka. Samma läkemedel proponerades derföre ifrigt, och ett litet afbroti i den unga damens skrik då hon hörde detta, gaf dem anledning hoppas, att det icke skulle blifva förkastadt. Hon bars derföre ur rummet i sin moders armar: och då de båda gossarne behagade följa med, ehuru modren allvarligt bad dem stanna qvar, lemnades de fyra unga damerna i ett lugn, som man ej vetat af pi många timmar. — Stackars liten! sade miss Steele, så snart de voro borta; — det kunde blifvi en förskräcklig olycka. — Jag vet likväl knappast på hvad sätt utropade Marianne, — så framt det icke varit under fullkomligt olika omständighe. ter. Men detta är det vanliga sättet ati