Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1866, sida 2

ter och reserv-sältskärer; vidare den för sjukhusen nödiga förvaltningspersonal, bestående af sjukhusförvaltare, komissarier och skrifvare; samt slutligen manskap bestående af cartouche-bärare (läkarnes ordonnanser), öfverförbindare och förbindare (ambulans-manskap), sjukvaktare, undersjukvaktare och sjukhusdrängar. Manskapet kan bilda ett s. k. sjukvårdseller sanitetskompani med en reservläkare till chef. Förste reservläkare kallas hela sjukvårdsstatens chef. 2. Veterinär-staten, som utgöres af reservhästläkarne. Chefen kallas 1:ste reservhästläkare. 3. Ammunitionsparken. Den organiseras på kolonner, fördelade på de olika vapenslagen. Den har ej något eget befäl, utan hvarje kolonn kommenderas af en officer från det vapenslag kolonnen tillhör. Alla samma vapenslag tillhöriga kolonner kommenderas af en efter samma princip detacherad kapten eller major. Dessa detacherade officerare kallas ammunitionsofficerare. Manskapet, kuskarne, har sitt eget underbefäl i furirer och öfverkuskar. För räkenskaperna finnas ammunitionsförvaltare och skrifvare. 3. Prorianteringsoch fourageringsparken eller kommissariatet. Chefen kallas 2:dre intendent. Vidare hafva vi här öfverkommissarier, kommissarier, skrifvare, verkmästare 19), handtverkare (här bagare och slagtare), arbetare ?9), furirer, öfverkuskar, kuskar och drängar. 5. Handtverkareparken eller om man så vill tygstaten. Chefen kallas tygmästare och hans närmaste man tygkapten. För öfrigt finnas här tygförvaltare och skrifvare, vidare verkmästare, handtverkare och arbetare af många olika yrken 51), 6. Meserrparken, hvartill höra alla de icke-stridande, som icke äro placerade på någon af de föregående afdelningarne ??). får i fred en långt enklare organisation, än den har i krig; det får likväl icke vara 2 skiljda organisationer, utan ett enda verk med sina olika delar, hvilka ingripa i hvarandra liksom kuggarne i en väl uttänkt mekanism. Ett ytterst vigtigt moment i sjukskötseln i fält blir användandet af frivilliga sjuksköterskor, hvarvid komitens förslag naturligtvis måste fästa allt möjligt afseende. I den redan för detta ändamål bildade förening ligger ett ädelt frö, som under alla förhållanden förtjenar att omhuldas, men hvilket, vi äro öfvertygade derom, först i en på principen af allmän folkbeväpning grundad arm får sin rätta betydelse. Det är från Schweiz, som iden till denna institution först utgått, och Schweiz har just en sådan armå. -— Man kan utan öfverdrift säga, att den storartade verksamhet på detta område, som utvecklades af Nordamerikas qvinnor i det sista kriget, haft ett stort inflytande på detta krigs utgång. Det ligger i sakernas natur, att de tjenster, som fordras af den icke-stridande afdelningen, i fred tagas ojemförligt mindre i anspråk än i krig. I de aldra festa fall är den hos de icke-stridande erforderliga yrkesskicklighet af den art, att den ständigt uppöfvas under det borgerliga lifvets många sysselsättningar och bestyr. För sådan yrkesskicklighet äro alla öfningsmöten öfverflödiga. Häraf följer, att för den icke-stridande afdelningen kan såsom princip uppställas, att till de årliga mötena af densamma inkallas blott så stor personal som tjensten tarfvar. På så sätt slippa några. — de-hvilkas tjenster endast erfordras i krig — all vidare inställelse i fred än under 1:a värnepligtsåret eller rekrytåret, då de genomgå sin skola eller aflägga sitt prof. Andra slippa med 1, 2 eller 3 års tjenstgöring i 1:a uppbådet. Andra åter måste tjenstgöra alla 4 åren som de, rekrytåret oberäknadt, tillhöra 1:a uppbådet. Denna olika tjenstgöring beror dels deraf, i hvad mån de olika yrkenas tjenster behöfvas och dels deraf, att i vissa fall en repetition af det för specifika militära ändamål inlärda är behöflig. Vidare kunna vi icke gå i detalj. De närmare bestämmelserna tillhöra det reglemente, som måste utarbetas för denna vigtiga gren af militärtjensten. För att för krigstillfällen försäkra sig om de goda krafter, som kunna finnas inom de olika områden, som tillhöra ickestridande afdelningen, torde vara lämpligt att innehafvarne af vissa, mera framstående platsar, om de tjena utöfver den tid som värnepligtslagen föreskrifver och förbinda sig att icke taga afsked när krigsfara hotar, tillerkännas lön på expektansstat, hvarem mera under kostnadsförslaget. Expektans-stat får här fattas i en helt annan bemärkelse, än när t. ex. tal är om flottans expektans-stat. 40) Verkmästare kallas föreståndarne för de olika handtverksyrkena. 50) Lägsta graden af handtverkare. 51) I afseende på dessa handtverkares enstgöring gäller till alla delar hvad som i kapitlet om artilleriet sagts i noten 39. 52) Chefen för hela den icke-stridande afdelningen, intendenten, eger att efter behof och omständigheter transportera personer, dock med bibehållandet af deras befattning, från den ena staten eller ken till den andra. rg