Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1866, sida 2

oughbys. IIans brist på öppenhet och beslutsamhet tillskrefs vanligtvis hans brist på oberoende och hans bättre kännedom om sin mors tänkesätt och afsigter. Hans korta besök och hans envishet att lemna lem härstammade från samma oundvikiga nödvändighet att rätta sig efter sin noder. Hon skulle gerna önskat veta, när lessa svårigheter skulle upphöra, detta motstånd gifva vika, — när mrs Ferrars skulle blifva förändrad, och hennes son få illstånd att blifva lycklig. Men från sålana fåfänga önskningar, var hon, för att inna tröst, tvungen att vända sig till förnyandet af sin tro på Edwards kärlek, till någkomsten af hvarje spår af kärlek i blick eller ord, som tillföll henne under hans vistande på Barton, och framför allt till letta smickrande bevis derpå, som han beständigt bar kring sitt finger. — Jag tror Edward, sade mrs Dashvood, dä de frukosterade sista morgonen, — att du skulle vara lyckligare, om du nade någon syssla, som upptog din tid och gaf intresse åt dina planer och handingar. Någon olägenhet för dina vänner kunde visserligen blifva en följd deraf — lu skulle icke kunna skänka dem så mycket af din tid. Men (med ett småleende) lu skulle åtminstone i en omständighet få en materiel vinst deraf — du skulle veta, hvart du skulle taga vägen då du lemnade dem. — Jag försäkrar er, svarade han, — att jag i det afseendet länge tänkt såsom ni. Det har varit, är, och skall troligtvis Ultid blifva, en olycka för mig, att jag cke haft någon sysselsättning, som upptagit min tid eller skänkt mig någonting liknande oberoende. Men olyckligtvis har