Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1866, sida 2

Staterna, Frankrike och republiken Mexiko, enligt hvilken Förenta Staterna skulle gå i borgen för betalningen at de fordringar, hvilka gåfvo Frankrike en förevändning för invasionen i Mexiko, hvaremot Förenta Staterna skulle erhålla Nedra Kalifornien samt en del af Chihuahua och Sonora såsom ersättning för det besvär regeringen i Washington kan få med att återupprätta en lifskraftig mexikansk republik. President Juaree, hvilken Förenta Staterna erkänna och understödja såsom den ende rättmätige regenten i Mexiko, skulle å sin sida förbundit sig att samtycka till de ifrågavarande mexikanska landsdelarnes afträdande samt att betala republikens skulder. Hvad nu denna plan angår, är den inflytelserika och i amerikanska förhållanden väl hemmastadda engelska tidn. Daily News benägen att i dess grunddrag anse den riktig och tillfredsställande. Juarez, säger Daily News, borde skatta sig lycklig, om han genom tre provinsers afträdande kan komma i trygg besittning af tjugo, medan kejsar Napoleon, sedan han nu en gång för alla beslutat att tillbakadraga sina trupper, bör känna sig föga 1 a k b 0 AFS — — mindre glad öfver att kunna meddela sina fransmän, att det ursprungliga ändamålet med expeditionen nu är uppnådt. Att mellan Förenta Staterna och Frankrike underhandlingar egt rum, som föranledt de förra att förläna president Juares ett mer öppet och omedelbart bistånd än förut, framgår tydligt af general Sheridans armåorder till general Sedgwick, hvilken order förklarar, att president Juarez, såsom Mexikos rättmätige styresman, bör af Förenta Staterna understödjas, samt gifver de kejserliga mexikanska trupperna den föga aktningsvärda benämningen ,bucanierer. Hvarje sådant slut på fejden, hvilket lofvar Mexiko en regering, i stånd att beskydda lif och egendom, är att anse såsom en välgerning för landet, och sedan experimentet med kejsardömet misslyckats, återstår endast att sätta sitt hopp till president Juaree, som onekligen visat både god vilja och en ovanlig kraft och ihärdighet under sin händelserika styrelse. I Lancashire och Yorkshire har det oerhördt starka och ihållande regnet förorsakat förhärjande öfversvämningar. Redan den 15 ingåfvo de högt uppsvällda åarne Irwell, Irk och Medlock, som flyta genom Manchester, lifliga farhågor; redan dagen derefter förde de med sig spillror af byggnader, landtbruksredskap, svin och får, oljefat och kistor. Oupphörligt stigande, satte Irwell snart de djupare belägna delarne af Manchester och Salford under vatten, och man måste under stora ansträngningar, medelst båtar och flottar, rädda hundratals menniskor från att drunkna. Från Stalybridge, Wakefield och Leeds inträffa liknande underrättelser. I trakten af Preston har ån Ribble öfversvämmat en yta af flera engelska qvadratmil. Flera fabriker hafva måst inställa sitt arbete, och jernvägsförbindelsen har på många punkter blifvit afbruten. RYSSLAND. Från polska gränsen skrifves: , Sällan har en åtgärd utgått från någon regering af så vidt omfattande verkningar, som den så oväntadt utkomna författningen om upphäfvandet af servituterna i konungariket Polen, hvarigenom regeringen helt visst skall för sig vinna en half million innevånare. Dessa servituter — enligt hvilka hvar och en af alla de mindre polska städerna hade till herrar landets adel — bildade en af do hufvudsakligaste grundvalarne för det förr så allsmäktiga aristokratiska väldet i Polen och hafva hållit ända tills nu städernas borgare i en viss ofrihet och oberoende af grundegaren. Om fordom inga sympathier funnos för den stolta polska adeln, så var på sednare tider fruktan för materielt intrång den öfvervägande känslan. Nu har borgaren blifvit frigjord från denna ofrihet, han är oinskränkt herre öfver sin egendom och behöfver icke längre vara slaf under adelsmannens vilja. Dagens post. ÖSTERRIKE. I det reskript, hvarmed landtdagen i Pesth blifvit öppnad, lofvar kejsaren ungrarne en egen ansvarig ministere och kommunal sjelfstyrelse, om ungerska landtdagen dessförörnan lemnat garantier för ett med kejserliga regeringens afsigter öfverensstämmande ordnande af rikets gemensamma angelägenheter. Från ungersk sida fordras deremot, att en ansvarig ungersk ministere skall hafva kommit till stånd, innan man skrider till underhandlingar om helstatens angelägenheter. Om denna meningsskiljaktighet skall låta utjemna sig är mycket tvifvelaktigt. Enligt ett telegram till Times från Pesth af den AHAHAHAHAHAHAAAA:: — ne sjelf, hvad deras uppförande mot hvarandra utvisade hafva egt rum, kunde Elinor icke fatta. TlAan Uaa vil förotå att da 2; manact