Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1866, sida 2

icke — säsom man i Paris sökt utsprida — draga sig från regeringen. Med chevalier Niqras (ambassadör i Paris) verksamhet är man här särdeles belåten, enär man vet, att man har hans stora diplomatiska förmåga och hans inflytande hos kejsaren att tacka för, att Frankrike lätit sörmå sig till de önskade medgifvandena i den venetianska frågan samt att fredsförhandlingarne i Wien togo en så gynnsam vändning. Man vet här ganska väl, att dessa underhandlingar, så att säga, blifvit ledda från Paris, enär telegrafen alltid kom Menabrea till hjelp, så ofta vsterrike gjorde svårigheter. Man tror sig veta, att flera hedersbevisningar skola komma chevalier Nigra till del, så snart Septemberkonventionen, hvilken — som bekant är — till största delen är hans verk, kommit till utförande. I en annan korrespondens heter det: ,Om icke allt bedrager, så är hufvudinnehållet af Fleurys mission icke endast en uppmaning till italienska regeringen att på det nogrannaste utföra Septemberkonventionen, utan äfven ett direkt misstroendevotum mot Ricasoli, hvilken synes alltför styf mot Tuilerikabinettet. I de franska officiösa tidningarne kan man tydligt läsa mellan raderna, att man der önskar, det Ricasoli skall störtas. France förklarar helt öppet, att Ratazzi i Venedig blifvit mottagen på sådant sätt, att det kan anses som ett förspel till hans inträde i kabinettet. Om också de franska önskningarne på högsta ort äro de nu antydda, så torde de icke vara nog, för att rödja ur vägen den utmärkte statsman, som nu står i spetsen för italienska regeringen. Den franska ,,Monde förklarar på det bestämdaste, att någon utjemning af förhållandena mellan Italien och Rom icke kan komma i fråga. ,, En sådan försoning — så heter åct — är omöjlig, ty detta skulle vara en nesa för påfvedömet, enär påfvedömet då måste lära oss motsatsen af det, som det hittills lärt, nemligen, att godt och ondt, rätt och orätt äro oförenbara med hvarandra och aldrig kunna förlikas. Påfvedömet kan aldrig tänka på en så monströs förbindelset. Qui vivra verra! Många franska legitimister, som redan förut varit i påflig tjenst, hafva afrest till Rom, för att ställa sina svärd till påfvens förfogande. Bland dem befinner sig äfven Allain de Charetto. Till stor sorg för hela Italien har herlig Antonio Litta Visconti-Arese aflidit. Alltsedan 1848 hade hans ädla verksamhet tagits i strängt anspråk som ordförande i en mängd litterära, artistiska och arbetareföreningar. FRANKRIKE. Keejsarinnan lärer på sin namnsdag hafva skrifvit ett egenhändigt bref till päfven. Samma dag hade den kejserlige prinsen en liten fest för sina lekkamrater af gardena (enfants de troupe) med musik, fyrverkeri, m. m. Alla festerna i Compicgne nämnde dag hindrade dock icke kejsaren att under fyra timmar arbeta tillsammans med militärkommissionen. Den 17 dennes hade denna kommission sin femte session. I afseende på förslagen derifrån berättas, att man ämnar föreslå, att det tunga kavalleriet till största delen skall förändras till ridande artilleri, för hvilket kejsaren lärer hafva konstruerat en lätt stålkanon efter kammarladdningsprincipen. En sådan kanon kommer att exponeras vid den allmänna industriutställningen nästa år. Generalintendenten Darricau, som äfven är medlem af militärkommissionen, har afrest från Compiegne till Paris för att der rådgöra med finansministern om den finansiella delen af reorganisationsförslaget, hvilken naturligtvis är dess ömtåligaste sida. Man påstår att anspråken äro icke mindre än 500 millioner francs. Man antager emellertid att genom den nya organisationen de årliga kostnaderna skola förminskas med 120 millioner, ,,så att de nu ökade kostnaderna snart skulle blifva ersatta. . I December och Januari skola betydliga truppsändningar afgå till Cochinchina. Det heter, att franska regeringen med denna expedition afser att annektera de tre provinser, som tillhöra kejsar Tu-Duc. STORBRITTANIEN. Från London skrifves: De utomordentliga händelser, som den sednaste amerikanska posten visste att meddela från Mexiko — Maximilians afresa till Vera Cruz, Bazaines provisoriska regentskap och regeringstömmarnes tagande af general Castelnau — äro väl egnade att rikta uppmärksamheten på de diskussioner rörande mexikanska frågans lösning, hvilka under slutet af förliden månad varit synliga i Newyorks tidningar. I dem har talats om en öfverenskommelse mellan Förenta cAAAAggnggnkngnnnn — han måste blifvit efterskickad angående penningeaffärer, ty hvad kunde det annars vara? Jag undrar om det är så. Jag ville