Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1866, sida 2

Kanske, Elinor, att det var något obetänksamt af mig af fara till Allenham, men mr Willoughby önskade så mycket att visa mig stället, och det är förtjusande, försäkrar jag dig. Der är ett utmärkt vackert förmak i andra våningen, ett hörnrum med fönster på två sidor. På ena sidan har man utsigt öfver kägelbanan, bakom huset, till en vacker skog; på den andra ser man kyrkan och byn, och längre bort dessa vackra kullar, som vi så ofta hafva beundrat. Jag såg det icke till dess fördel, ty möblerna voro alldeles utnötta, men med nya skulle det blifva ett af de vackraste sommarrum i England. Om Elinor kunde hafva lyssnat till henne utan att blifva atbruten af de andra, skulle hon med samma förtjusning beskrifvit hvarje rum i huset. XIV KAPITLET. Det hastiga slutet på öfverste Brandons besök på Barton, tillika med hans envishet att dölja orsaken dertill, upptog mrs Jennings tankar två eller tre dagar. Hon undrade och undrade hvad skälet kunde vara, var öfvertygad att det måste varit ledsamma underrättelser och tänkte öfver alla slags motgångar, som kunde hafva händt honom, med fast föresats att han icke skulle undslippa dem alla. — Någonting mycket ledsamt måtte det vara, derpå är jag säker, sade hon. — Jag kunde se det i hans ansigte. Stackars man! Jag är rädd hans omständigheter kunna vara dåliga. Egendomen i Delaford beräknades aldrig till mer än två tusen om året, och hans broder lemnade allting förskräckligt intrassladt. Jag tror