AQ—2— mmors medlidande med honom tilltog, uå hon hade skäl att misstänka, det han edan förut fått iöna smärtan af sviken ärlek. Denna misstanke väcktes af några cd, som basdelsevis nndsluppo honom e afton på Barton Park, då de sutto och pratade tillsammans, under det de andra dansade. Fans ögor voro fästz de på Mavianne, och efter några minuiers tystnad, sade han med ett mati leende: — Er syster gillar icke annat än den första käreken, kan jag förstå. — Nej, svarad linor, — heanes tänkeätt äro i allt så romentiska— Eller enarare. ho anser det omöjmatf der andra kar existera, tror ag. — Det tror jag älven. Men buru hon an dei, då hon veflekterar öfver su: egen Som sjulf var gilt två gånger, vet inte. Läkva skolv säkert några få år stadg:. hegnes omdeme och erfarenhet. — Troligtvis, svarade han; och sikvå! y5. det någorting så älskligt: ett ungt sines lrrtiomar. att man är ledsen att sc lem geln vika för mera vantiga tänkejag 8 sätt. (Forts.)