vomliga bennd:ar och aktning, till och med syster ig tillgifvenhet, mes ban var en älskare, hans uppmärksamhet var uteslutande egnad åt Marianne, och en vida minad-e behaglig man kunde hafva varit -era angenäm för det allmärra. Öfverste Brandon ade olyckligtvis ingen sådan ppbmuntran att endast tänka på Marianne, och sann i samtal med Elinor den a tröst för hennes systers fullxomliga a