Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1866, sida 2

I dag på morgoner framfördes med stor högtidlighet fanorna från åren 1848 och 1849, omgifna ) af de gamla kämparne från den tiden, och Manins namn sväfvade på alla läppar, likasom min-l net af denne ädle fosterlandsvän lefver i allasÖ hjertan. Under folkets lefverop ankom konungen ö och smyckade de begge fanorna med guldmedaljen för mi. itära tjenster. Sednare försiggick regattan. Många tusende gondoler hvimlade på Canale grande; kapprodden skedde på en sträcka af sex kilometer. Då de åtta prisvinnarne mottogo sina belöningar, ropade de: Iefve konungen! hvilket rop genast ljöd från hela folkmassan. Victor Emanuel är en afgjord favorit hos gondoliererna. Illuminationen af San Marcusplatsen framkallade mångfaldiga utrop af beundran, och man kan knappast föreställa sig något mera föe-artadt än kyrkan och de omgifvande byggnaderna, då deras arkitektoniska enskildheter presenterade sig till; sina minsta detaljer i den rikaste färgprakt. Mellan klockan 6 och 11 på aftonen funnos utan tvifvel 100,000 åskådare på platsen, och konnngen måste fem gånger visa sig på palatsets balkong. I morgon skall konungen resa till ön Murano för att bese dervarande glasbruk, och skall äfven på denna utflykt åtföljas af en mängd gondoler. En serenad på Canale grande skall i morgon afton j afsluta de offentliga festligheterna. I Då i beskrifningarne öfver de storartade festerna under konungens vistande i Venedig Canale grande spelat en stor roll, så vilja vi meddela den beskrifning, som en korrespondent gifvit deröfver. Han yttrar: -Ilela verlden vet att Canale grande är hufvudvägen i denna amfibiestad. Föreställ Er en arm af Seinen, som icke sträcker sig längs quaierna, utan vid toten af rika palatser, af hvilka hvart och ett är ett konstverk, men alla i olika stilar: öfver hvarandra stående pelare, lätta spetsbågar, så fint huggna balkonger, att man är frestad att taga dem för broderier, stora och öppna hvalf, fantastiska kapiteler, fasader i mångahanda färgor, marmor af alla slag, skulpturer och utskärningar från alla tider, den i sten förverkligade! drömmen af en skald, en operadekoration, öfverlägsen den djerfvaste inbillningskraft, och likväl orörlig som de antika teatrarnes scener, och i sin ätta soliditet trotsande barbarernas härjningar, århundradens långsamma förstöring och hafvets frätande tand. Detta är Canale grande, sådan han alltid var. Lägg härtill mycken dysterhet och stort förfall, det sorgliga utseendet af det stilla vattnet, ödsligheten i de obebodda palatsen, någon gång ropet af en gondolier, som ror någon turist, och slutligen öfverallt en österrikare, och olyckligtris i följe med denne en sabel, en bajonett, ett gevär eller något annat mordinstrument. Så var fordom Canale grande, numera icke så! Angående den af oss förut omnämnda bal, som furst Giovanelli gaf under Victor Pmanmuels vistelse i Venedig, skrifves äfven: -Bland personer, som voro på balen, befann sig furstinnan Clary-Aldringen, dotter till den österrikiske statsmannen Ficquelmont; det var första! gången som hon inträdt i någon — som det under österrikiska väldet kallades — liberal societet. Hennes man var icke der. Ingen dame af den venetianska noblessen fattades vid denna fest, men äfven det öfriga Italien representera: 2s af berömda damer, såsom fruarne Utbaldino-Peruzzi och den så allmänt bekanta fru Ratasai. Medlemmarne af den venetianska finansverlden voro äfven talrikt representerade, deribland Levi och Blumenthal, Rotschild och Pereira. — — — Bland de närvarande bemärkte man prinsarne Humbert, Amadeus och prinsen af Carignan. Den sednare är en man af stor förtjenst och mycket välvillig mot sin omgifning. Han har ett lugnt och säkert omdöme samt studerar mycket. Man berättar om honom att han länge haft för sed att hvarje morgon göra besök i verkstäderna, för hvilka han är en god afnämare. Han tycker bäst om att man vid dessa besök lemnar honom så ringa uppmärksamhet som möjligt. FRANKRIKE. Före sin afresa till Compiegne hade kejsaren en lång öfverläggning med utrikesministern, hvilken lärer hafva angått de mexikanska angelägenheterna, och man motser ofördröjligen en not om dem. Det säges, att franska regeringen gör allt sitt till för att i denna fråga komma till enighet med kabinettet i Washington, och enligt allt hvad man tror sig veta, är man på god väg härtill. Emellertid lärer Förenta Staternas regering icke vilja underhandla på annan basis, än att Juarcz skall erkännas som regent i Mexiko. -Messager Montpellier uppgifver såsom bestämdt, att kejsarinnan skall begifva sig till Rom. Då icke ens de officiösa tidningarne motsagt detta på sista tiden ofta förekommande rykte, så vinner det i trovärdighet, Den 16 dennes afreste general Fleury till Florens. Angående de instruktioner han erhållit för sin mission, lemnar de franska tidningarnes hållning intet tvifvel. Aktionspartiet vill — som vi förut meddelat — i all tysthet låta verkställa en folkomröstning straxt efter det fransmännen lemna Rom. Får detta ostördt ske, är det knappt tvifvelaktigt, att man — om omröstningen utfaller efter förmodan — skall begära, det Rom och Petri patrimonium skola annekteras till Italien, Men hvad skall Frankrike säga om detta? France kallar ett sådant steg illoyalt och tillägger, det Viktor Emanuel aldrig skulle kunna mottaga detta anbud, men betänker icke, att den nuvarande herrskaren i Frankrike, oaktadt aila deremot upprättade fördrag, icke allenast återvände till Frankrike, utan äfven, just till följe af en sådan folkomröstning, uppsteg på: Frankrikes thron. ,France går än längre, sägande, att September-konyentionen visserligen icke binder romarne, men deremot i