Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1866, sida 2

mans talade om honom, som hvar och en talar väl om, och ingen bryr sig om, som Ula äro förtjusta att se, och ingen kommer ihåg att tala med. — Det å just hvad jag tänker om honom, utropade Marianne. — Skryt Ekva. icke dermed, sade Elinor, ty J ären båda orättvisa. Han är nyckot varderad af hela familjen på Barton Park, och jag se honom aldrig sjelf, l utan att göra all möda att samtala med honom. — Att han är gynnad af er, svarade Willoughby, talar visserligen till hans förlel; men hvad de öfrigas aktning beträffar, är det en skam i sig sjell Hvem skulle vilja underkasta sig vanäran att vara gillad af sådana qvinnor som lady Middleton och mrs Jennings? — Men kauske ert och Mariannes sörikt kan ersätta lady Middletons och henhes mors aktning: ty om deras beröm är klander, måste ju ert klander vara beröm. — I försvaret af din protegö kan du till och med vara försmädlig, inföll Marianne. Min protege, som du kallar honom, ir en förståndig man, och förstånd kommer alltid att hafva något tilldragande för nig. Ja, Marianne, till och med hos en man melian trettio och fyrtio. Han har sett mycket af verlden, har varit utomands, läst mycket och har ett tänkande: sinne. Jag har funnit honom skicklig att gia mig mycken upplysning i åtskilliga! imnen; och han har alltid besvarat mina Frågor hastigt och väl. I Det vill säga, utropade Marianne föraktligt, att han sagt dig, att klimatet i Ostindien är hett och muskiterna besvärliga.