Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1866, sida 2

grannskapet af Norland var icke längre en olycka, det var en önskvärd sak, det var en välsignelse, i jemförelse med olyckan att förblifva sin svärdotters gäst, och att för alltid flytta frän detta älskade ställe skulle blifva mindre smärtsamt än att bebo eller besöka det, under det en sådan qvinna var dess herrskarinna. Hon skref genast till Sir John Middleton för att uttrycka sini tacksamhet för hans godhet och sitt antagande af hans förslag, hvarefter hon skyndade att visa båda bretven för sina döttrar, för att göra sig förvissad om deras samtycke, innan svaret afsändes. Elinor hade alltid tyckt, alt det vore klokare att bosätta sig på något afstånd från Norland än omedelbart bland deras nuvarande umgängesvänner. I det afscendet hade hon således ingen anledning att sätta sig emot sin moders afsigt att flytta till Devonshire. Huset, sådant det var beskrifvet af Sir John, var också så simpelt, och hyran så ovanligt billig, att det icke heller lemnade henne någon rättighet till invändningar, och derföre, ehuru det icke var en plan, som medförde något behag för henncs fantasi, ehuru det var en längre flyttning från grannskapet af Norland än hon önskat, gjorde hon intet försök att afråda sin moder från att skicka ett samtyckande svar. V KArirLer. Mrs Dashwood hade icke förr affärdat sitt svar, än hon öfverlemnade sig åt nöjet att förkunna sin styfson och hans hustru, att hon nu hade hyrt ett litet ställe, och icke skulle besvära dem längre än tills