Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1866, sida 2

Kanske skola vi återigen erbjudas ett likartadt kådespel! Enligt ritningar och modeller, hvilka redan äro itkomna, är John Ericssons pansarbåt mindre än åra kanonslupar. Ifan är byggd af jern och framhbrifves med en fyrbladig propeller. I olikhet mot nonitorerna har den ett fast torn, bestyckadt med ndast en kanon. Dessutom är det den olikheen, att då monitoren till en del, ehuru blott nåzra tum, ligger öfver vattnet, är denna båt några um under vattnet och för fienden osynlig. Ofvanh däcket, hvilket är af jern, hvilar en timmerlotte, framtill pansarklädd, samt så lång och bred ut icke blott propeller, roder och förstäf äro beckta, utan äfven sidorna likasom med ett utstående frihult skyddade. Tornet är ovalt och bygdt äf tvenne lager entums plåt, hvarjemte dess eldfront eller främre del är beklädd med en semtums plåt, och sålunda bildar, enär den har endast 12 fot i diameter, en skarpt rundad pansarvägg sju tum tjock. Bestyckningen utgöres af en amerikansk 15-tums kanon, hvilken ligger med mynningen ver och sidoriktas medelst båtens rörelse ramom förstäfven. men under den pan1 a timmerslotten sitter tvärskepps ett litet skofvelhjul, hvarmed tvenne man kunna vrida båten kring hans centrum och derigenom verkställa sidoriktningen. Ångpannor och kollårar finnas icke, ty propellern, hvilkens axel löper på stålrullar, drifves med handkraft. Under däck och fullkomligt skottskyddade finnas sittplatser för 32 man, hvilka, medelst ett lika lätthandterligt som enkelt och sinnrikt maskineri utveckla å propellern 30 å 40 procent mer kraft än hvad de kunde förmå med åran. Detta är i korthet hufvuddragen. Ehuru det är sannolikt att denna lilla pansarbåt, i mån af nybyggnadernas fortgång, kommer att ytterligare fullkomnas, motsvarar han dock redan nu allt hvad som rimligen kunnat påräknas. Det är emot sakens natur att med små dimensioner och ett ringa djupgående förena lika många kanoner och ett så tungt pansar som å de större krigsfartygen, likasom det stora fartyget ej kan göras så lättmanövrerligt och grundgående som en kanonbåt. Här såsom annorstädes vinnes ingen fördel utan på bekostnad af en annan. John Ericsson har dock så väl afpassat det ena med det andra, att hans lilla båt i hvarje hänseende är fullt stridbar. År pansaret ej lika tjockt med monitorernas, är det dock tjockare än å de flesta pansarfregatter, samt vida starkare än hvad tumtalet anger; ty den cirkelrunda eldfronten, som har ungefär hälften af monitortornets diameter, eger en betydligt mindre skottyta och ett mycket mer rundadt pansar, som bättre afleder kulorna. Om farten å denna båt ej blir stor, är den dock tillfyllest för fordringarne under sjelfva striden, särdeles för ett vapen som hufvudsakligast är positionsoch försvarsvapen. Längre marscher, som blott undantagsvis förekomma, må underlättas medelst bogsering, såsom alltil varit brukligt med bevärade båtar. Men oaktadt denna pansarbåt i snabbgående är de stora fartygen underlägsen, ger han dock, med hänsyn till sitt ändamål, större och väsendtligare företräden. Derigenom att han framdrifves med handkraft, är maskineriet enklare och mer tillförlitligt än å ett ångfartyg, expeditionskostnaden mindre, krigföringen oberoende af stenkol och maskinister, och närhelst uppbrott anbefalles kan maskinen, utan afvaktan på ånga, genast sättas i gång, kanonen sidoriktas och striden börja. Då hvarken ångpannor eller kollårar erfordras, kunna dessa vigter ersättas med ett så mycket rikare ammunitionsförråd, hvarigenom oberoendet af transportfartyg göres större än på andra fartyg. I följd af sitt grundgående och sin lätt-manövrerlighet, samt genom den låga däcksflottens i likhet med landgångar framskjutna ändar, är denna åt ett i de inre farvattnen särdeles lämpligt trupptransportmedel. Artilleristyrkan, äfvensom pansarets tjocklek och orm, berättiga till strid mot det starkaste krigsskepp; och bortsopade blifva alla vapen af den fiendtliga armeen, om de nedkomma till stranden der denna lilla båt håller vakt. När härtill kommer, att en pansarbåt efter denna modell ej kan beräknas kosta mer än 80,000 rdr, samt att såväl hans nybyggnad som fortskaffningsmedel helt och hållet äro oberoende af utändska materialier, så måste man medgifva. att John Ericsson med en mästares öfverlägsenhet fullbordat sitt löfte. Tio af dessa pansarbåtar, hvardera bestyckad med en monitor-kanon, kosta ej mer än en af våra monitorer. Lemnar man åsido Englands nyare pansarfartyg, hvilka uppgå till ett pris nära nog otroligt, och jemförelsen göres med de mindre dyra i andra länder, så erhåller man för t. ex. en af Frankrikes jernfregatter, som har endast 4012 tums pansarklädsel, 70 af dessa Eriessons kanonbåtar, hvilka, starkare bepansrade, gemensamt ega ett mångdubbelt kraftigare artilleri. Skulle vi af ekonomiska skäl blifva inskränkta till blott hälften af detta antal, kunde vi dock med dessa 35 flytande 12, decimaltums kanoner betäcka mer än en vigtig punkt i vår skärgård och tvinga en fiende att noga betänka sig, innan han nalkades denna del af vår kust. Men äfven om han komme åt detta håll, så vore dessa kanonbåtar oss en säker borgen, att han icke medförde i första hand någon stor transportflotta, eller med andra ord, en talrik landstigningsarm6; ty den fiende, som visste att han i våra tr iarvatten skulle möta en eskader pansarbåtar sådana som de ifrågavarande, måste befara det hans besvärade fartyg blefve så upptagna med eget försvar, att de samtidigt dermed ej kunde skydda någon stor transport. Han nödgades derföre, innan transportflottan öfverfördes, tillintetgöra våra pansarbåtar, hvilket, om det än lyckades, fordrade tid och gåfve oss andrum att ordna det öfriga försvaret. Sålunda blifva dessa pansarbåtar för säderneslandet en vigtig tillökning i dess försvar samt för vårt skärgårdsartilleri en lyftning, som snart skall bringa det till ett af de kraftigaste vapen vi ega. De många, som härvid misströstat samt så ängsligt förutspått skärgårdsartilleriets öde att ej erhålla någon fartygsmateriel, de kunna saklöst dermed upphöra och i glömskan nedmylla sina patriotiska bekymmer. Hvad vi deremot icke böra glömma, det är vår tacksamhetsskuld till John Ericsson. Denne snillrike man, som tid och afstånd till trots aldrig upphört att vara svensk, och som så trofast sänder Sverge sina bästa tankar, han har nu, måhända mer än någonsin, gjort sig förtjent att med den varmaste erkänsla ihågkommas af konung och fosterland.