Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1866, sida 3

metall såsom silfver. Guldet är och kommer, enligt all anledning, att förblifva de handlande nationernas storhandelsmynt och silfret att förblifva. hvad det är, ett detaljhandelsmynt. Att vinna enhet i det gångbara guldmyntet i verlden, skulle vara detsamma som att vinna enhet i hufvudmyntet, och skulle med tiden leda till enhet i alla myntförhållanden. De särskilda nationernas olika sätt att räkna skulle småningom öfvergå till en och samma metod. Vi skulle alla räkna i tiondelar och hundradelar af samma enhet öfver hela verlden, och passande myntsorter skulle präglas och användas för alla nödiga liqvider. Den omätliga betydelsen för den sociala sanifärdseln af denna förening ligger för öppen dag. Näst att hafva ett gemensamt språk skulle en at de största lättnader, en af de allra vigtigaste besparingar af själsarbete ligga uti att hafva samma mynt. De nya sovereignerna eller ,internationalerna, såsom de skulle heta, kunde gå öfverallt, rån London till Europa, Asien och Amerika och öfverallt köpa allting lika väl som hemma. Huru vexeloch kursförhållandena häriaenom skulle förenklas är öfverflödigt att närmare vidröra. Hela saken skulle då inskränka sig till frågan om premien på en vexel eller remissen af beloppet i guld. Belastades man med högre vexelkostnad än det skulle utgöra att sända guld, så gjorde man sin iqvid i guld, och dermed vore saken klar. Från politisk synpunkt vore det af icke mindre vigt att hafva ett gemensamt mynt. Folket skulle vida bättre och lättare uppfatta hvarandras värde, om de såge hvarandras finansoch penninge hållanden framstälda på ett för alla lätt uppfattigt sätt, i stället för att de nu framställas på många olika och svårare begripliga sätt. Och köpmännen skulle bättre kalkylera sina affärer; beräkningar i främmande myut tala icke inför deras ögon lika tydligt som när de göras i det egna myntet. Svårigheten att genomföra denna förändring i England ligger enligt de engelska tidningarnas åsigt hufvudsakligen uti den förvirring, som neppeligen kunde undvikas, då man skulle hålla i rörelsen tvenne slags sovereigns — den nya och den gamla — hvilka så föga skilde sig från hvarandr Och detta blefve nödvändigt intill dess tiden för de kontrakter och andra förbindelser, som grundade sig på den gamla myntenheten, vore btlupea. Om förändringen således icke kan väntas med ens skola försiggå, så utgör det dock ett stort steg framåt att ett sådant ämne kommit under diskussion i England. Och om man lyckades erhålla Frankrikes, Italiens, Belgiens, Schweiz och Amerikas samtycke till införande af ett gemensamt guldmynt, så kan man utan tvekan påstå, att ett meterielt framsteg i civilisation och ett mäktigt bidrag till den andliga frändskapens befästande mellan folken vore alltid betryggadt.