Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1866, sida 2

Kinesiskt, En uppsats i Göteborgsposten rörande Venedig och dess lyckliga befrielse inledes med följande ord: Den kinesiske mandarinen sveper sin sidennattrock omkring sig, vrider på sin långa mustache, läppjar på sin kopp the, nickar åt porslinsgubben framför sig på bordet med de i mosaik inlagda påfåglarne, och finner allt vara ganska godt. Hans kejsare är solens broder och månens kusin, hang land är förmöget och sjelfva midtelns rike, och han sjelf är den lyckligaste menniska på jorden. Han nickar åt porslinsgubben: Nu är det allt väl bestäldt!, och porslinsgubben nickar igen. Det ligger någonting af Gessners idyller i detta lugn, detta sjelfbelåtna nickande, under en tystnad endast störd af vindens lek med klockorna å pagoden utanför. Men man kommer och säger: , Barbarerna stå utanför våra portar. De skola tillintetgöra oss. De skola förstöra vår civilisation, våra historiska skatter, våra lagböcker och begagna Konfutses verk till okända ändamål. Mandarinen hlir ond och tömmer sin thekopp i ett drag. .IVad rör det mig. Se till att vakterna äro i ordning ... men lemna mig i fred! — ,. Men .... — Jag har ju skrifvit 365 volymer om, huru ni skall ordna vakterna-, ropar mandarinen förgrymmad och slänger i vredesmod sin ena toffel i vär det oj nog, kxasa 2 — Men... — gång men! Dock jag skall ej bli ond, sägex den höge herren och nickar fryntligt åt porslinsgubben, det endast stör matsmältningen . . . Jag antager att ni är välment, men eder kortsynthet är äfvenledes ett faktum. Ännu en gång, gå igenom mina volymer och lamna mig i fred. — Men budbä ren anm r: Jag har läst edra vo förträffliga — men man utför ej en pande förändring på några dagar, som Dertill fordras en fullständig ombildnir sättet, en ny generation ... och faran står för dörren. Kanske vi skulle kunna rädda oss, om vi sökte anknyta oss till grannstäderna. Förenade krafter förmå mer än den isolerade styrkan. Ensamma äro vi för svaga. ,Lemna mig i fred! det är ej så farligt som ni säger. Jag skall skrifva en volym till, om huru vi skola väpna oss som en igelkott och kunna trotsa all verlden . . Skylla er sjelf, vällärde herr mandarin!) säger budbäraren och går, men får i dörren på sina inexpressibles mandarinens andra toffel. Fienden tränger in, pagoder och tempel förstöras. Folket blir ej längre sig sjelft. Det upplöses i partier, närda af fienden, som skaffar sig allt starkare fotfäste och slutar med att söka utplåna efter hand Kinas namn ur kartan, om han än icke förmår uttränga kärleken till detsamma ut hjertat. Vi började pligtenligt studera denna framställning, såsom vi göra med alla vår ärade kollegas ledande uppsatser, och skulle just, då ,,kinesandet blef något för långt, göra ett litet hopp i läsningen, när ögat föh på orden: Jag skall skrifva en volym till om huru vi skola väpna oss som en igelkottk. — För t—n, det är ju ,,om dig fabeln berättas; det är Handelstidningen, som är den der ,, Mandarinen; det är vi som skrifvit 365 volymer om vakternas ordnande. Det kunde vi väl aldrig tro. (:mnnnnn i DS NP TROR