Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1866, sida 2

en gång varit dansk utrikesminister och som på ett så sällsamt sätt visar sin hängifvenhet för den gläcksburgska dynastien, är fäst med familjeband vid det danska konungahuset och gift med prinsessan Augusta, drottningens syster. Baron Blixen har utan tvifvel insett vansklisheten i att förlika den danska konungaattens intressen med den idå, till hvars förkämpe han gjort sig, och han har då oförbehållsamt vändt sig åt det håll, der man kunde förutse, att inga synnerliga svårigheter skulle göras med afseende på det pris, som vore att betala för den skandinaviska enhetens genomförande. Sedan redaktionen af Le Nord hade anmärkt, att hon måste åt sin korrespondent öfverlemna ansvaret för dessa märkliga afslöjanden, skrifver denne vidare under den 20 Oktober: -Ni har trott er böra öfverlemna åt mig sjelf ansvaret för de upplysningar jag lemnat eder om baron Blixen-Fineckes sändning till Berlin. Jag åtager mig detta ansvar utan fruktan för att framtiden skall vederlägga de antydningar jag sänder eder om den svenska politikens nuvarande rikt ning — jag menar konung Carl den KH sonliga politik, ty ministrarne och den sto san af folket äro långt ifrån att dela Td känna till det Stockholmska hofvets äregi nader. Det är intressant att se till och yttersta Norden statsmän sluta sig till den Bismarckska skolan, och vi fransmän torde icke onödigtvis göra oss den frågan, huru det kommer sig, att Sverge, som alltid haft blicken fäst på Frankrike, nu vänder sig till Preussen. Det är ett tidens tecken, ett nytt symptom, som väl förtjenar att begrundas. Jag vill icke härmed säga, att Blixen-Finecke kan blifva en svensk Bismarck; dertill skulle erfordras en bredare grundval än han kan hafva till sitt förfogande. Han kan på sin höjd blifva en annan v. Beust. Men äfven i denna dunkla skepnad är det politiskt och filosofiskt intressant att följa en äregirighet, som sträf var att gå i den preussiska eröfringens fotspår. Konung Carl den 15:des och hans blifvande premierministers funderingar äro visserligen icke ännu af den art, att de kunna öppna någon ny källa till europeiska förvecklingar, men de äro dock ett slående och betecknande vittnesbörd om den jäsning, som Preussens föredöme och denna stats brist på politiskt samvete framkallat äfven hos de suveräner, hvilka synas starkast uppfordrade att iakttaga en återhållsam och neutral ställning. Sedan ofvanstående redan var uppsatt efter Dagligt Allehanda, läsa vi i danska edrelandet af Onsdagen den 31 Oktober följande till nämnda tidning från Helsingör insända telegram: ,Herr redaktör! I fall ni tror, att det intresserar era läsare, bemyndigar jag er att meddela, att jag hvarken i sommar eller höst varit i Tyskland, och att jag hvarken emottagit eller afslagit någon uppmaning att resa dit. Blixen-Finecke.