Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1866, sida 1

söfversättning från Engelskan af S. N—n.) — Men jag har en vän med mig, började jag, och — — Du får afskeda din vän för i dag, afbröt min tante, och säg henne, att du hädanefter bor på Hötel dAngleterre, der hon kan komma och helsa på dig, om hon behagar. — Men vi bo tillsammans — — Prat! Säger jag dig inte, barn, att du bor hos mig? Jag vill inte bli motsagd. Hvar är din vän? Åh, jag ser — det unga fruntimret derborta. Godt, gå och säg till henne, att jag är din tante, och att jag har tagit laglig besittning af dig, och att du går hem med mig straxt. — Om jag gör det, sade jag sörtviflad. måste jag taga med mig barnet. — HVAD? skrek min tante. — Barnet. — Hvems barn? — Mitt. Min tante sade ingenting, utan satte sig betänksamt ned på en antik kolossal fotställning, nära hvilken hon händelsevis stod, och tillslöt ögonen. — Det går för långt, sade hon, efter några minuters paus. Jag hade inte väntat detta af dig, Bab. Att — att löpa sin väg var illa nog; men alt begå den ytterligare dårskapen med ett barn. — Uff! är missfostret här? — Han är intet missfoster! svarade jag ) Se H.-T. N:o 255.